Ett litet steg för mänskligheten, ett stort för Arturponken

Ja jag vet. Det står ju fel i rubriken. Självklart borde det stå "ett litet steg för Arturponken, ett stort för mänskligheten!". Idag började jag i alla fall läsa italienska på universitetet. Puh!

Hade varit kul att ro hem första kursen man läser på universitetet. Moraliskt viktig seger?

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

State of T.H.E.H.I.V.E.S.

Det förbereds stort dopkalas här hemma. Jag har inget att göra. Det är bäst för alla parter att jag håller mig undan helt enkelt. Annars ställer jag bara likt Emil i Lönneberga till med elände. Så jag sätter på en Hives-dvd på mitt rum som jag bombar ut.

Sofia: Jonas, kan du sänka/byta musik? Det är lite mycket just nu. Kan du sätta på något lugnare? (det är helt enkelt stressande musik)

Jag: Det är just det som är meningen. (Med tanke på mitt musikval)

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

Never thought I'd be on a night boat to Cairo

Harrli harrlå! Bandet Madness gjorde verkligen skäl för sitt namn. Titta på vilken musikvideo som helst gjord av nyss nämnt band och låt dig underhållas. Det är.... huh. Nä titta istället. Night boat to Cairo är inte en av deras bästa låtar men dock härlig video.

Skäl nog att skriva en ny låt.

I övrigt definierar följande sekvens ur Madness masterpiece Our house Charlies i ett nötskal precis så som jag alltid har sett dem. Kolla denhär LÄNKEN (kan det bli mer tydligt?!) och njut mellan ca 0:11 och 0:17. Sådan ser Charlies fnattiga spelglädje ut!

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

Cornflakes-listan numero uno

Hej. Alla kanske inte vet det men jag gillar listor. Särskillt att göra egna listor. Sen ett tag sedan gör jag sk Cornflakes-listor med parollen - "extra cornflakes-iga låtar enligt Arturponken". Varje lista får innehålla tio låtar. Varken mer eller mindre. Så nu radar jag upp veckans Cornflakeslista som den tycks kännas just nu!

The Cornflakes-list:

Snow Patrol - Open your eyes

The Sounds - No one sleeps when I'm awake

Sugarplum Fairy - Never thought I'd say that it's allright

Bob Dylan - Stuck inside of mobile with the memphis blues again

Beatles - I've got a feeling

Razorlight - Back to the start

Moneybrother - The Pressure

Empire Dogs feat. Ola Salo - Come on you preachers (Arirang)

The Sounds - Song with a mission

Marit Bergman - Forever doesn't live here anymore

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

The final stand

Idag ska jag börja läsa matte B igen. Det pga att jag genom hela min skolgång har haft inkompetenta mattelärare som inte kunnat lära mig matte. True.

Det roliga är att jag tänker gå till Bokia och köpa mig ett rutigt block innan. Jag gillar ju som bekant skrivblock, pennor och liknande kontorsbös! Inget ont som för med sig något gott, eller hur det nu var...

In a bit

Ta en banan!/ Artur

mattehelvetetstrikesback

Idag är det mycket som händer; tror jag. Jo, Coldplay spelar i Stockholm. Telefunkers nya stand-in-basist ska kolla hörde jag. Sedan, ännu viktigare enligt mig. Italienska fotbollsligan Serie A börjar idag! Never mind Zlatans flytt till Spanien, nu lirar vi magisk fotboll istället. Läs sportexpressen med Marcus Birro om premiären, kärleken till Italien, landets fotboll med mera, MED MERA.

Lyssna också på(låtar):

The Essex Green: The late great cassiopeia

The Rock *A* Teens: Hwy R

The Beatles: Dig a pony

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

Bob Hund live på Götaplatsen, överraskande fest!

Betyg :) :) :) :) :)

Bäst: Tinnitus i hjärtat, Hörlurar och Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag. Dessutom är det gratis, till skillnad från Way Out West.

Sämst: Pass.

Jag ska erkänna en grej. Det är inte svårt, inte alls faktiskt. Jag kan inte en enda Bob Hund-låt. Jag har heller aldrig sett dem live(tills nu då). Däremot har jag spanat in en del av deras finurliga låttitlar som är ganska skojiga. Om de nu är det.

Hursomhelst!!! Stämningen är god och humöret på topp i göteborgspubliken när Bob Hund drar igång spelningen med frontfiguren och sångaren Thomas Öberg i spetsen. Plötsligt finner jag mig själv stå där bland dansande människor med armen sträckt upp i luften och sjunger med så gott jag kan i det jag hinner snappa upp i form av refrängtexter och dylikt. Därför blir en låt som Hörlurar jättebra. Den är bra i övrigt men publiken går verkligen bananas och goda stämningen vet inga gränser. Thomas Öberg själv uppmanar flera gånger "HÖJ VOLYMEN!". Vidare berättar han att det är publiken som gör en spelning legendarisk. Ja om det vore upp till publiken så skulle denna kvällen med Bob Hund på Götaplatsen mitt under brinnande Kulturkalaset vara legendarisk. Det var den redan under de första låtarna.

Bob Hund är inget vanligt rockband. Eller så har de det som andra band saknar. Thomas Öberg är ju tex en utmärkt frontfigur och skapar perfekt publikkontakt. Showen är allmänt galen och konstig uppblandad med förvirrande rock som stundtals blir ganska ösig. Öberg själv kastar upp sitt micstativ flera gånger i luften, kliver på monitorer som han staplar på varandra och har vita trafik-korner som han har som huvudbonad. Han ger sig dessutom flera gånger ut i publiken och förminskar avståndet mellan scenen och publiken.

Bob Hund kommer efter 'Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag' tillbaka för extranummer. De har inte en susning om när de måste sluta spela och då ingen sätter stopp för spelningen fortsätter de till publikens omedelbara kärleksförklaring som de får hela tiden. Varje gång Thomas Öberg annonserar "sista låten" så blir det en till låt efter den, efter det blir det ännu en låt osv. När de väl går av scenen kommer de tillbaka igen ännu en gång. Nåja efter mycket god musikunderhållning slutar kalaset med Mer än så kan ingen bli. Eller nåt med "Idiot". Jag vet inte.

Det är i alla fall en konsert som går till en av de mer extraordinära sådana som jag har bevistat. Och betyget säger sig självt. Bob Hund. Oj.

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

Hello Saferide live på Götaplatsen

Betyg :) :) :) :)

Bäst: Kvalitén, bandet som spelar bra. Jämnheten.

Sämst: Lite väl tryggt ibland. Mer explosion för min del tack.

Dress code: Rutiga skjortor

Så äntligen efter en dag full av åska, regn och allmänt oväder så sprack det upp och solen tittade fram. Så även över Götaplatsen i Göteborg där Hello Saferide aka Annika Norlin traskade in på scenen. Hon nickar och ser laddad ut när hon själv på gitarr inleder med I wonder who is like this one. Sen sluter bandet upp och nästa låt 2008 som växer, växer, växer. Nästa låt Overall följer upp och allt känns bra. Annika Norlin är otroligt duktig på texter och tar med publiken på många berättelser. Bandet spelar bra och Annika dansar och försöker emellanåt skapa publikkontakt. Jag har annars fått höra att hon och Hello Saferide skulle vara en återhållsam historia på scen, vilket det blir ibland men det blir också lite högre tempo varstans i spelningen. Till exempel som när Annika går bananas med tamburinen eller under Anna och Middleclass då det skjutsar på ganska bra. Annars har Annika Norlin fina lugna låtar också vars texter tillsammans med en sjungande och spelande Annika på gitarr känns så rätt. Där kommer både hon, bandet och låtarna till sin rätta plats.

Det är mycket nytt material som Götaplatsen bjuds på men mot slutet av spelningen står jag där och tänker: "Nu måste den komma. Det kan inte bli någon annan än just den". Och så kommer den, 2006. Det kunde ha varit lite mer klös i avslutningen men det funkar. Hello Saferide lämnar artigt scenen med blommor på utsatt tid - 20.45.

Hela låtlistan:

I wonder who is like this one

2008

Overall

Lund

The quiz

If I don't write this song someone I love will die

Travelling with HS

Long lost penpal

25 days

Parenting never ends

Anna

Middleclass

Extranummer:

Arjeplog

2006

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

ps. nu har jag samlat alla musikrecensioner här på Arturponken-bloggen under etiketten "Musikrecension" så ni vet, om ni vill läsa någon äldre recension. Konser eller album.ds

Grattis mamma!

Idag fyller min mamma år. Så vi flaggar, grillar och slår sönder tallrikar. På torsdag ser vi Hello Saferide.

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

ps. fotot: Sandra Löv.ds

Men hey, The Hives är ju fortfarande på turné

Jah som ni ser. Jag var på dendär konsertern och de var fantastiskt bra. En av årets bästa konserter.

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

Pop-explosionen...

Snacka om att jämt vänta alltså! Vi lever verkligen i ett "ska-hända-samhälle" där allting jämt ska hända och ligger framför oss i tiden. I alla fall om man tittar på musikbranschen. Ta t.ex. popkillarna i Franz Ferdinand som var ute och turnérade för fulla muggar förra sommaren. Då hade de ett album färdigt som de snackade om men släppte det inte förrän vintern '09. Bara för att hålla alla på sträckbänken tycker jag det känns som...

Nu, i dessa dagar, sitter i alla fall jag och väntar på att band som The Ark, The Strokes och The Hives ska komma ut ur studion. Något som kommer ske i vår förmodligen, ja i alla fall vad det gäller Ark och Strokes. Så är det även med bandet jag är med i. Vi ska släppa en EP och man kan stilla undra, när kommer den? Ja, jag vet inte riktigt än men jag arbetar för att få reda på det och i sinom tid (fint ord) kommer även folk å fä få reda på det. Fast för det kommer man inte behöva vänta tills nästa år. Äntligen lite telefunkisk rock i stugorna i sådana fall!

Lyssna också på:

Caesar's Palace: Youth is wasted on the young

The Hives: The black and white album

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

Att balla ur pt.3

Oj idag är det varmt! Riktigt "kom-och-hjälp-mig-varmt". Så det är lika bra att ni får en till blaska med Att balla ur helt enkelt! Denna handlar delvis om människors olika musiksmak, att man lyssnar på precis vad man vill och att inte bry sig om vad andra tycker.

Lägg bara av din jävel.

"The Smiths är dåliga! Pixies är dåliga! The Hives är bäst!". Det är ord från sångaren Howlin' Pelle Almqvist i rockgruppen The Hives innan de börjar spela en av sina hits, Main Offender.

Jag har sen flera år tillbaka nu försökt att leva efter orden "behandla andra så som du vill att de ska behandla dig". Jah, i alla fall vad det gäller musik. För är det något jag stör mig på är det folk som jämt ska ha något lite lagom spydigt och negativt att kommentera på om bandet jag för tillfället lyssnar på. Bara för att ni inte gillar exempelvis Oasis eller The Soundtrack Of Our Lives lika mycket som jag. Bara för att jag råkade utforska dessa band och börja älska dem innan er. Ha!

Sen finns det en oerhörd vilja att uttala sig om hur dåliga vissa artister eller band är. Jo för jag vet ju hur mycket Håkan Hellström betyder för dig. Nu tycker jag att H.H. har gjort en del schyssta låtar men har jag behov av att jämt påtala för dig att Hällström suger kuk? Nej. Din patetiska apjävel. En gång lyckades jag dock döda dessa hetsrop. Då gällde det The Ark. Jag älskade The Ark och håller dem fortfarande kärt, förutom lagom berusade asdumma 50+fans. Hursomhelst!!! Jag fick jämt höra att The Ark var bögar och att jag kunde hålla min jävla "skitmusik" för mig själv. "Men bara för att man lyssnar på musik, är man bög då?". Något som fick de 13-14-åriga killarna och tjejerna att tystna. HAHA DE SMÅ GLINEN! De är lika gamla som jag själv...

Nä men ärligt talat. Så länge ni inte är musikskribenter behöver ni inte rusa fram och totalsåga min musikstil eller mina favoritgrupper. Har ni problem själva så ta itu med dem men jag är ingen terapeut och ska inte behöva ta i eran skit. Och att skratta åt att U2s nya platta blivit jättesågad(nu blev den inte det som tur va) och tycka det är "så kul" när jag är med i samtalet är ju uppenbarligen till för att hånas. Era svxn! Särskillt när ni vet hur mycket U2 betyder för mig. Just då är vem som helst ett AS i mina ögon. Då ska ni vara glada att jag inte släpar er blodiga till giljotinen för att avrätta er. Eller att ni alla fall inte finner ett blodigt hästhuvud i eran säng när ni kommer hem...

Kontentan då? Jag älskar exempelvis Per Gessle, ni gör det inte så var så snälla och acceptera det! Jag struntar i om ni är mina vänner, så länge ni säger sådana skitsaker är ni bara dumma i huvvet.

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

ps. The Hives ÄR bäst.ds

Att balla ur pt.6

Det är egentligen inte meningen att del 6 skulle inleda min serie Att balla ur. Men jag tänkte jag skulle börja med ett riktigt fyrverkeri så det fick bli denna. Jag har redan en del ur Att balla ur. Läs den >här<. Varje Att balla ur har en bild på en amerikansk austronaut. Vet ej varför. Nu börjar vi. Now to part six...

Alltså. Dessa kommunister. Vänsterfolk, miljövänner och kapitalisthatare. Det är så kul när de sitter och pratar om hur goda och visa de är samtidigt som de tänder en cigarett som förpestar klimatet och luften och dessutom är tillverkad av ett amerikanskt storbolag. På så sätt är de beroende av allt de avskyr. De vill bojkotta USA men föder landet med pengar. Smart kretslopp skulle jag säga. Själv är jag glad att jag varken röker eller är kommunist.

TACK GUD!

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

U2 Ullevi 20090731 pt. 2 THE CLAW IS ALIVE!

Fortsättning på "U2 Ullevi 20090731 pt. 1" där recensionen av förbandet Snow Patrol finns.

Betyg :) :) :) :) :)

Bäst: U2, såklart.

Sämst: Det trista svenska sommarvädret.

Så efter att ha stått där en bra stund, stundom bländad av solen och stundom pinad av den kalla vinden som svepte genom Göteborg den 31:e juli så kom det gigantiska scenbygget U2 har med sig på sin turné till liv. Jag skulle vilja uttrycka mig tydligt, glöm vad pressen skrev, U2 kom upp på scenen och kastade om i låturvalet trots en stor produktion och en turné på löpande band varpå det bara var att se och lära. Löpande band. Band, ha-ha. Well, well, well. Men ja de ändrade faktiskt en del i låtlistan. Och till min glädje. Inte för att den har varit dålig innan under turnén men för att det är spännande med annorlunda uppsättningar varje kväll. Att varje kväll blir speciell helt enkelt. Och det är just vad denna kvällen blir. Inte kanske för att Breathe från den nya plattan inleder som sedvanligt men för att låtar som Mysterious Ways och Until The End of the World plötsligt dyker upp och rockar upp stället och för att Get On Your Boots faktiskt inte framstår som en medioker låt utan blir riktigt rockig live. En synnerligen förvirrande bra låt.

Allt är imponerande. Fansen viftar vitt, precis som vi gjorde 2005, och U2 med sin gigantiska scen bjuder upp till en makalös show med exempelvis broar som förflyttar på sig och en storslagen allsång som får Lotta Engberg att hamna i lä. Ganska mycket, faktiskt. Svårt för ett U2-fan att sammanfatta i ord. Man skulle kunna skriva åtskilliga krönikor, tegelstens-tjocka böcker och doktorsavhandlingar om en U2 konsert och ändå inte få nog av alla intryck. För just så var det. Scenen, showen, ljuset och ett U2 som bjuder på en storslagen spelning samtidigt som den är som en intim rockkonsert. Ja, i alla fall för oss där framme. Och så låtarna igen ja? One dyker upp precis som back in the days på tidigt 90-tal ganska tidigt i konserten för att sedan som jag tidigare skrev efterföljas av en furiös (om man kan skriva så?!) anfallande och rockande Until The End of the World. Vertigo stampar upp stämningen ännu mer och är tveklöst en av kvällens favoriter. Efter Vertigo kommer ännu en av kvällens höjdpunkter då U2 gör turné-remixen av I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight. Det är svängigt, dansant och fruktansvärt roligt när hela bandet gör allt vad de kan för att sätta mer fart på publiken. Obeskrivligt bra. Efter den kommer klassikern Sunday Bloody Sunday som även den stundtals låter svängigare än jag nånsin har hört den.

Resten är så gulligt "hittigt" som det kan bli när U2 har hitpaketutdelning i form av låtar som Pride, Walk On, Where the Streets Have No Name, With Or Without You och den imponerande avslutaren Moment of Surrender. I sistnämda märker man verkligen hur alla bandmedlemmarna tillsammans vässar sig själva och gör en mäktig version av den nya låten varpå de tackar för sig. Plötsligt är det slut. Inte för Bono dock, han är på festhumör och festar visst hela natten lång. Men det är å andra sidan en annan historia.

Låtlistan:

Breathe

No Line On the Horizon

Get On Your Boots

Magnificent

Beautiful Day

Mysterious Ways

One

Until The End of the World

Desire

Stuck In a Moment (You can't get out of)

Unknown Caller

The Unforgettable Fire

City of Blinding Lights

Vertigo

I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight (Remix)

Sunday Bloody Sunday

Pride (In the name of love)

MLK

Walk On

Where the Streets Have No Name

Extranummer:

Ultraviolet

With Or Without You

Moment of Surrender

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

Ps. Sommarens mest oförglömliga konsertupplevelse utan tvekan, tack för mig.

U2 Ullevi 20090731 pt. 1

Igår, den 31:e juli spelade U2 på Ullevi i Göteborg. Jag var där, det var fantastiskt bra. Recension på U2s konsert dyker upp ganska snart men först om förbandet Snow Patrols spelning tidigare på dagen.

Betyg :) :) :) :)

Bäst: Sångaren Gary Lightbody och låtarna.

Sämst: Kylan, denna "svenska sommar".

Äntligen ett förband som har fått in rätt swing! Snow Patrol har hajjat galoppen med vad det innebär att vara förband och gör det mycket bra under sin nio låtar långa spelning innan U2. Mycket tack vare sångaren, gitarristen och tillika frontfiguren Gary Lightbody som är på ett strålande humör men också ett väl fungerande låturval. Dessutom måste det vara otroligt kul att spela på denna märkliga scen! Snow Patrol lämnar till slut scenen efter ett väl utfört arbete vilket jag sett få förband göra. Mycket nöje.

Låtlista:

If There's a Rocket Tie Me To it

Chocolate

Hands Open

Shut Your Eyes

Chasing Cars

Crack the Shutters

Open Your Eyes

Tiny Little Fractures

You're All I Have

In a bit.

Ta en banan!/ Artur