Henrik Berggren, Lisebergshallen, 2017-10-27

Konsert: Lisebergshallen en fredagskväll i oktober. Det är inte varje afton som Henrik Berggren har turnépremiär. Det är smått sällsynt. Ändå verkar stället inte helt slutsålt och på facebookeventet fanns flera som ville bli av med sin biljett på grund av ändrade planer. Hur det än ligger till gav soloskivan och turnén i somras mersmak och nu vankas första konserten på en nio spelningar lång höstturné i Sverige.

Först är folk lite avvaktande under första låten, Hold on to your dreams, men efter hand stiger stämningen och en bit in i konserten tänder det till när bandet pumpar igång I'll be gone. Plötsligt flyger allas händer upp i luften och klappar takten.

Förutom Broder Daniel-dängorna varvade med låtar från Henriks soloskiva är det mellansnacket som sticker ut den här premiären. Mycket på grund av det långa och omtalade facebook-inlägget som han gjorde för ett tag sedan då han bland annat förklarade att han vill be det svenska folket om ursäkt och att han hoppades kunna avlägsna sig från musikbranschen efter turnén. Några dagar senare kommenterade han själv inlägget med att skriva att alltsammans var satir och ironi.

Historien fortsätter alltså mellan låtarna under kvällen i Lisebergshallen. Henrik förklarar att han inte tänker be någon om ursäkt, aldrig någonsin. Några låtar senare säger han att ingenting är viktigt och att det är befriande för då behöver man ju inte oroa sig för saker. Innan Happy people never fantasize berättar han om en tjej som skrivit till honom från Ryssland:
 – Hon hade uppenbarligen läst mitt brev (inlägget min anm.) och då ville hon trösta mig vilket var väldigt gulligt men jag skulle aldrig känna mig underlägsen sådana viktiga viktigpettrar med sina viktiga viktigheters viktigheter... (paus för publikens jubel) ... faktum är när jag tänker på det en stund så bryr jag mig inte ett dyft om vad min roll i samhället är... (ännu en paus för publikens applåder)... jag skiter fullkomligt i det och som jag sa förut: ingenting är viktigt!

Senare, innan Whirlwind sätter han punkt för historien om inlägget.
 – Man behöver inte må dåligt om man inte förstod det (inlägget, min anm.) men nu vet ni bättre!

Och så har vi Shoreline. Låten som har kultstatus ända sedan den skrevs skulle man nästan kunna säga. Fast nästan ännu finare är det när Henrik och Theodor med bara en elgitarr framför No time for us och tändare och mobilficklampor vajar sakta fram och tillbaka i den mörka hallen.

Det är som att konserten aldrig riktigt vill ta slut. Efter extranumren kommer bandet in en gång till och till och gör bland annat för mig kvällens höjdpunkt - You bury me - sedan säger Henrik att det är dags för sista låten för de kan inte fler låtar. Så får What could have so hurt a heart sätta punkt för denna göteborgska indiepopbonanza.

Låtlista

Hold On To Your Dreams
Dream My Days Away
To My Brother, Johnny
Thirst For Life
I'll Be Gone
Run, Andy, Run
When We Were Winning
Wolf’s Heart
Wild Child
Happy People Never Fantasize
Whirlwind

Extranummer

Shoreline
No Time For Us
Work

Extra extranummer

You Wore the Crown; I Played the Clown
You Bury Me
What Could Have So Hurt a Heart

In a bit.

Jonas Eliason