Sommarens sista suck, i Borås

Denna helgen valde jag liksom ca 1500 andra personer att dra en sommarens sista suck på Borås helt nya stadsfestival Close to home. En stad, en festival och en tid mellan sommaren och septembers höstdoftande soliga dagar.

Jag fick chansen att avrunda sommaren med lite finfin pop såsom Hästpojken, Timo Räisänen och sist men inte minst - bob hund! Just den sistnämnda där, bob hunds konsert på Åhaga dendär blöta och kanske lite ruggiga augustikvällen kommer jag att minnas. Varför? Det är bara en så märklig känsla att få se ett av sina absoluta favoritband på en sådan plats - en parkering i Borås. Det är lite som att de skulle stå och lira utanför din lokala livsmedelsbutik eller korvkiosk, om ni hänger med på vad jag menar! Killen som stod bredvid mig längst fram under konsertern och knödde med alla fansen sa efter att bob hund spelat låten 'Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss' att det här var det finaste som hänt i hans liv. Jag har hört att det ska vara stort att få barn och bli förälder, det kan nog vara så, men tills dess kan ju killens bredvid mig smått naiva ord få beskriva en av de större stunderna i ens liv.

Om det nu säger något...

Jag måste i alla fall säga att de var väldigt roligt att äntligen få se bob hund igen! Jag har nog gått och väntat i ett år sedan jag såg dem för första gången i Göteborg på Kulturkalaset '09.

Det blir svårt att värdera de andra konserterna på Close to home i ljuset av bob hunds smått fantastiska spelning. Dock fanns ett antal speciella framträdanden. Vi är i slutet av sommaren och många artister har sina sista spelningar på sin sommarturné. Detta var fallet för en del av artisterna som uppträdde på festivalen i Borås. bob hund hade sin sista spelning för sommarsäsongen liksom Timo Räisänen och Dundertåget. Hästpojken hade heller inte många konsertdatum kvar, Borås-spelningen var den näst sista på deras schema. Just det spred något fint över det hela, från Dundertågets avslutande rundgång för sommaren till Timo Räisänen och hans bandmedlemmars extra stora leenden kvällen till ära.

Fint, mycket fint. När jag summerar konsert-sommaren 2010 har jag ett flertal riktigt bra konserter att se tillbaka på och minnas. Något att tänka på när höstmörkret kommer...

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

Jag är inte arg

Nu har vädret fått nog, det sköljer häftigt bort sommaren med regnet som står som spön i backen. Vinden driver hetsigt på illdådet. Lite som kamraten som hejar på sin kompis som dricker hembränt mot sin vilja på en fest för att han har fått nog av sitt liv. Har vädret fått nog av sommaren?

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Hot & spicy

Jag kan nästan känna lukten av Pringles-chips en fredagkväll(90-talsfredagkväll?) nu när Fångarna på fortet har nypremiär på TV4.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Bye bye bicycle

Ibland tror jag faktiskt att gräset är grönare på andra sidan. Och då syftar jag inte på Miljöpartiet om nu någon skulle få för sig det. I sådana fall har ni ganska så fel. För det tycker jag inte.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Hopplöshetens väg

Och imorgon har jag omtenta. Det är ju inte så att man hurrar direkt. Önska mig lycka till. Eller som man säger:

- Break a leg!

In a bit.

Ta en banan... / Arturponken

The Ark på Liseberg!

Igår spelade The Ark på Liseberg och jag var givetvis där! Nog får jag ändå säga att det var lite bättre när jag såg dem i Varberg tidigare i somras. Fast då var det i och för sig lite varmare och man kunde känna lukten från grillarna som osade i sommarkvällen. Det var fint det.

Men det säger inte att det var dålig konsert igår! Bäst blev det mot slutet med hits som tex It takes a fool to remain sane. Därtill håller jag första extranummret Hygiene squad högt. Det är en härlig låt och skön energi även om den kanske är aning okänd för dem som inte har lyssnat på senaste albumet. Önskestunden av låtar är också en av mina favoriter från gårdagens konsert då vi fick smakprov på låtar som Let your body decide, Echo chamber och The red cap. Hade de kört Let your body decide i fullbandsversion hade nog karusellerna på Liseberg snurrat ett snäpp snabbare. Men förmodligen var det kanske just det som finallåten Calleth you cometh I lyckades med. Balder gick säkert alldeles för snabbt och Virvelvinden susade på så att kopparna och faten flög all världens väg!

The Arks setlist:

Take a shine on me

Clamour for glamour

The worrying kind

Singin' bout the city

Father of a son

Superstar

Have you ever heard a song?

Prayer for the weekend

Absolutely no decorum

It takes a fool to remain sane

One of us is gonna die young

Extranummer:

Hygiene squad

Calleth you, cometh I

Jag måste ta och berätta om förra helgens musikexplosion, vad det var för explosion, ja det kommer jag att skriva om...

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Teddybears singin' in the rain!

Teddybears på Götaplatsen. Förmodligen den regnigaste konsertern jag varit på någonsin, inte ens skyfallet när The Hellacopters spelade på Way Out West 2007 lyckas slå kvällens niagarafall. Från det att jag klev av tåget i Göteborg vid nio-tiden på kvällen så hällde regnet ner över Göteborg.

Men nog om regn. Regn, regn, regn.

Teddybears radar upp sina hits, min favorit blir nog duon bestående av Hey boy och Rockn 'n' roll high school. Däremellan varvas det med instrumentala spår från senaste plattan Devil's music, ett fantastiskt trumsolo av de två trummisarna samt ironiska gitarrsolon... och åter regn... Först när sista låten är slut, Punkrocker, verkar regnovädret ha bedarrat något. Men Teddybears vann trots över gudarnas makter och det var med hjälp av hitsen, dekåren av påkostad ljusshow och stora skärmar samt den märkliga förmågan att med björnmasker på sig få igång publiken. Tack för det, men nu vill jag snart ha Caesars igen, kom ihåg det, Joakim Åhlund!

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Utökade Uppenbarelseboken för psykiska veklingar i den västerländska civilisationen

Det slår mig varje gång hur de bakom disken i de två skivbutikerna jag frekvent besöker och handlar i likt en matbutik liksom känner igen mig. När vi ser varandra är det med en djupare förståelse för varandra, när vi tackar ler vi mot varandra och känner hur musiken ger oss något extra i livet.

Och jag behöver inte ens längre visa upp leg när jag betalar med mitt kort, de känner mig...

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

ps. kan ni eran skivback vet ni vad inläggets titel kommer ifrån!

There's a Roxette-train a comin'

Roxette-konsertern i Halmstad 14 augusti tornar upp sig som en jättelik kommande klassiker. Igår, tror jag det var, hade de en smygspelning för ett antal hundra hängivna fans i Leifs Lounge i Tylösand. Det lär också bli en klassiker tror jag. Vad jag förstår hade Roxette bara tänkt att spela runt tio låtar men det verkar som att konsertern blev en låååång hitkavalkad! Fansen var euforiska och Marie Fredriksson dansade av lycka på scen. Per Gessle lär ha tyckt att spelningen var sjukt rolig. 14 augusti ska jag också ha en liten bit av tårtan!

Som avslutning på konsertern efter extranummer som tex The Look så rev de av en gammal klassiker från 60-talet: (I'm not your) Steppin' stone. Hoppas de gör det den 14:e också!

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken