Utökade Uppenbarelseboken för psykiska veklingar i den västerländska civilisationen

Det slår mig varje gång hur de bakom disken i de två skivbutikerna jag frekvent besöker och handlar i likt en matbutik liksom känner igen mig. När vi ser varandra är det med en djupare förståelse för varandra, när vi tackar ler vi mot varandra och känner hur musiken ger oss något extra i livet.

Och jag behöver inte ens längre visa upp leg när jag betalar med mitt kort, de känner mig...

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

ps. kan ni eran skivback vet ni vad inläggets titel kommer ifrån!