U2 släpper nytt? U2 släpper nytt!

Det kan vara lite rörigt att hålla reda på U2 just nu, att de har mycket på gång är en sak som är säker. En U2-relaterad pågående händelse denna höst är Broadway-musikalen Spider-Man: Turn Off the Dark vilken Bono och The Edge har skrivit musik till. Därtill har U2 en pågående världsturné som nyss har betat av sin andra vända i Europa men även varit i Amerika. Härnäst står bl.a. Nya Zeeland och Australien på tur.

MEN kanske allra viktigast, troligen, är ju den musik som U2 själva skapat nyligen. Sedan tidigare lär de ha arbetat på något slags systeralbum till No Line On the Horizon vid namn Songs of Ascent. Med på bygget är U2s trogna vapendragare Brian Eno och Daniel Lanois.

Någonstans där tar det stop för U2 har visst arbetat med en till platta! De sägs börja bli klara med den och att den ska ges ut till våren (vilket Songs of Ascent skulle ha gjort). Producent till denna skivan är Brian Burton, ett nytt namn för mig ska jag erkänna men mer känd som Modest Mouse. Han i sin tur lär ha tagit hjälp av svensken Red One men också Will.i.am och David Guetta.

Så vi får se vad som händer. Vi får i alla fall lägga till U2 till listan "Heta skivsläpp våren 2011!".

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Ett stilla höst-inferno

Säsongens första vita nederbörd. Snön faller stilla tillsammans med löven som nu lämnar sina träd där de hängt hela sommaren och badat i ömsom solsken och regn. Det är OK. Hösten är bra. Inte för varmt eller kallt. "Vadå det är ju varmt i Rom också ju!". Jo men i Rom får man lov att klä sig snyggt oavsett väderlek.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Plötsligt fick jag en anledning att hålla tummarna i kommande Melodifestivalen!

Melody Club ställer upp i 2011 års upplaga av Melodifestivalen! Bandet deltar med sitt bidrag som heter The hunter och beskrivs som "en snabb låt med stark refräng" enligt bandets hemsida. Från början var det tänkt att låten skulle vara förstasingel till det kommande albumet som kommer någon gång i mars nästa år men så lär Björkman ha knackat på dörren. Jag vet inte. Melodiklubben med i Sveriges mest chipsdoftande TV-jippo, det ska jag följa med intresse som ett sant Melody Club-fan jag är!

Trummis Andy A lämnar med detta Melody Club. Enligt Aftonbladet ville inte Andy att bandet skulle vara med i Melodifestivalen, andra skäl var att han inte ville spela play-back och framföra musik han inte står för. Kan man ju förstås ha respekt för. Vidare står det på Aftonbladet i någon form av intervju att han tycket att "det är skönt att slippa Melody Club, ett gäng med snåla smålänningar". Om nu Aftonbladet har en smula sanning i det dom skriver.

Så vem tar plats bakom trumsetet nudå? Jo det gör ingen mindre än Richard Ankers, originalmedlem i Melody Club som spelade trummor på bandets två första skivor Music Machine och Face the Music(bilden ovan är på den helt färska band-uppsättningen). Det känns som en fullgod ersättare och en fin återkomst. Ingen borde väl kunna hamra trumset i Melody Club som han? Roligt!

Våren kan bli ganska spännande musikaliskt. Roxette med nytt album, något som inte hänt sedan 2001 och nu också Melody Club. Är The Hives på g också månntro? Caesars någon? Nä, förresten, Caesars lär nog dröja - de tar sån tid på sig.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Länk till Aftonbladets artikel klicka här.

Eller till bandet här.

Publikfrieri!

Repade med bandet idag. Nu har vi en del att göra, men det ska gå. Vi har en spelning tidigt i november och till dess ska inte bara de gamla låtarna sitta bra utan vi ska även hinna lära oss några nya.

Imorgon ska nog jag och Jonas sätta oss med en akustisk gitarr och ett piano för att mejsla ut nåt nytt.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Håkan Hellström är 2 steg från paradise

Jag slänger ut 169 hårda spänn för att hålla mig lite uppdaterad på vad det är alla tjötar om och är vips ägare av ett exemplar av Håkan Hellströms senaste album - 2 Steg Från Paradise.

Det är inte ovanligt att jag är för rastlös när jag sätter mig för att lyssna på en ny skiva. Behöver inte handla för mycket om vem det är jag ska lyssna på, det bara är så. Så sker även när jag börjar lyssna på Håkans nya skiva. Knappt halvvägs in i första låten Det här är min tid snabbspolar jag på iTunes, klickar på de övriga låtarna och hör några få sekunder av några av de nya på plattan. Det är först på sista låten jag av någon anledning har sansat mig och insett att "okej nu är det så att jag blir inte överraskad av något fruktansvärt tilltalande i mina öron, det krävs nog lite mer tid". Ungefär, den där känslan är svår att sätta fingret på. Men man blir lätt lite "nedplockad till marken" när GP har haft ett helt uppslag där de hyllat låt för låt med beskrivningar, superlativ och referenser. Man får ju lätt övergudomliga förväntningar.

Var var jag? Jo. Sista låten. Du är snart där heter sista spåret. Håkan sjunger 'Håkan du var bättre förr' och varken jag vill eller ej (har lite svårt för kritikerkårens smekande) fångas min uppmärksamhet. Hela sista låten klarar sig igenom och sen börjar jag lite mer lättad om från början, fast jag hoppar över första låten. Om ett år kanske jag har ro att helt och hållet lyssna på hela skivan och gilla den. Eller så gillar jag bara de låtarna jag lyssnat på mer och mer och tröttnar mer och mer på de jag hoppar över. Det kan bli så, det kan bli det andra. Det är dock en rätt småskoj finurlig skiva.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Telefunkers spelade live igen!

I fredagskväll spelade Telefunkers live igen! Vi har inte spelat på scen sedan i juni i somras så det kändes som en stund sedan. Telefunkers var sista band på scen(ca 22.50) som en del i en konsertkväll under Lights in Alingsås. I min fantasi kunde jag se på löpsedlarna samma dag hur det stod: TELEFUNKERS BRYTER TYSTNADEN - Ger en akustisk spelning ikväll!

Det var kallt, allra kyligast var det innan spelningen när man stod och trampande bredvid scenen i väntan att gå på. Roligt var att det kom rök ur munnen vilket skapade känsla! När jag gjorde en "grej" av att det kom rök ur munnen skrattade publiken. När vi alla tre på scenen blåste samtidigt på nedräkning fick vi ännu större ovationer. Folk sjöng med i låtarna, dansade eller stod och frös(det sistnämnda inte så konstigt!). Men musiken värmde. Särskilt en bit in i setet. The Knapphål family kan ha spelats i sin bästa version någonsin och under The grill och Fav. song #1 kändes det verkligen "andakt". Som det sig bör. Boboboo blixtrade till i kvällen som sista nummer, trots att vi kört den så många gånger.

Det var en speciell konsert, jag, Jonas LA och Joakim spelade akustiskt. Jag körde på lite kazoo och melodika förstås. Niklasponken och Kalleponken kunde tyvärr inte komma. Fav. song #1 tillägnades dem vill jag minnas. Med andra ord blev det vi tre som i början träffades på högstadiet innan Telefunkers bildades vilket var lite fint på sätt och vis. Då Jonas kom hem kvällen innan hann vi tyvärr inte repa in några nya låtar vilket var lite synd. Jag har skrivit en hel del ny pop den senaste månaden. Dock slog vi en liten twist på vissa låtar för att få en akustisk version. Let's go out and rock har till exempel aldrig känts så drömsk som den var i kyliga fredagskväll.

Fint!

Låtlistan:

The grill (love to the people)

Summer stamps

Let's go out and rock!

Favourite song#1

The firestarter

The Knapphål family

Boboboo

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken