Fan-tas-tiskt inslag

Bo Kaspers Orkester på Bengans

These spectacles reveal the nostalgics

"Hallå!" Ropar Howlin' Pelle när The Hives välkomnas med en applåd av fansen på Bengans. Pelle ställer sig bakom Bengans trumset, sträcker ut sin näve och börjar pumpa på baskaggen. Under tiden tar resten av The Hives plats vid bordet för att börja signera den nya skivan - Lex Hives - som släpptes i fredags. "Vad kul att ni är här allihopa!" ropar trummis Chris Dangerous till alla som kommit och verkar trots sitt efternamn ganska trevlig.

Jag började lyssna på The Hives i maj 2007. Min kompis frågade om jag hade lyssnat på The Hives något. Lite skamset hade jag ju inte gjort det, så jag lyssnade på några låtar, Walk idiot walk, Hate to say I told you so och Antidote. Ojoj vad det var bra. Och på den vägen var det. I augusti samma sommar såg jag The Hives live och blev totalt hänförd.

Hur låter den nya skivan då? Det är tillbaka till grunden, back to basic. The Hives har lagt till lite blås, någon orgel i nån sång och lite piano i en annan. Annars är det ett klassiskt Hives, garageinfluenserna präglar fortfarande soundet.

In a bit.
//Arturponken

More coconutty songs from Charlies

Hej. Det var ju ett tag sedan. Vi är i studion och det är vår ute. Det är många sladdar som ska trasslas ut och många omtagningar på trummorna.

And now to something completely different. Vi har inte släppt något på ett tag(This is what we are famous for kom 2009), det är vi ledsna för... Därför. Den 21 april är det traditionsenligt Record Store Day och då släpper vi en helt ny EP med fyra helt nyskrivna och nyinspelade låtar. Ja, kan det bli mer nytt? Jo, ett album, förstås. Vi kommer till det, senare. Denna EP kommer att heta More coconutty songs from Charlies och är producerad av Bröderna GG. Vår vän Serge har varit med och mixat. Och så har vi samtliga bandmedlemmars umbäranden från studion på bild.

"Än en gång däran". Calle gör sig redo för den 1165200:e tagningen av Happiness.

Charlie klättrar upp på stenmuren med en microfon för att spela in måsarnas skri.

Bästa vänner. Tillbaka i studion stöter Charlie på Karl när denne ska göra en tagning med basen. Men först pratar de like gamla goa minnen.

Berra är nöjd med sin tagning.

När Henke ska spela in inser han med obehag att han har på sig fel instrument, en banjo...

... men allt löser sig när han får tag på sin elgitarr :)

Puss och kram.

//Charlies

Malmö briefing

Såååå. Var var vi senast? Malmåöe i fredags kväll? Tycks som att vi lämnade stället i form av en enda krater. Så den spelningen gick ner ganska bra faktiskt. Ett kalas i sann bemärkelse. Att äntra scenen till tonerna av Jan Johanssons Visa från Utanmyra var en helt surrealistisk upplevelse. Vi har ju haft för vanan att dyka upp till virvelvinden Gimme some lovin' men Malmö skulle få något extra. Lite mer känsla av den sista skälvande pistolscenen i en spaghettiwestern. Kulmen på det hela är när vi släntrar in på scenen. Eftet Johanssons lidelsefullt vackra pianotoner startade popfesten. Young blood sparkade igång, The charlies parade följde (ett hallelujahmoment, publiken studsade upp och ner).

Mellan låtarna och applåderna hördes utrop från publiken som "underbart!" och "fantastiskt!". Tja, vilka är vi att säga emot? Till extranummer bjöd Henke och Charlie L verkligen lite extra. Med akustisk gitarr och Charlie skrålandes tog de till publikens svallande lycka an sig klassiker såsom Billie Jean, Wonderwall, You'll never walk alone och med hela bandet tillbaka en böljande Unchained melody. Samtliga i ytterst säregna tolkningar. Mer eller mindre. Kortare eller längre.

Hoppas vi syns snart igen på någon scen. Ska bara låta den här slasken släppa taget om Sverige först.

Här har ni förresten listan med låtar som spelas till underhållning innan konsert på en Spotify-länk. Malmö-pre-show-tape.

Semmeldag häromdagen också. Vi var tillbaka i studion för att lyssna på nya alster, det låter som det låter just nu, men låt oss putsa på verket och det kommer att skina. Freddie som inte hade sett oss sedan giget i Malmö hade köpt en jättesemla till oss. Våran kompis och klaviaturgeezer, vårat svar på Billy Preston och Nicky Hopkins - Pär, var med oss och kalasade på detta stycke bröd och grädde.

In a bit.

//Charlies

The modern rock'n'roll stars

Henke och Karl sitter nu på X2000 påväg ner till Malmö där de ska möta upp de andra i bandet för morgondagens gig. Henke har precis inhandlat en rykande varm papperskopp kaffe i bistron. Nu är han redo att kasta sig in i läsning i form av George Orwells roman 1984.

In a bit.

//Charlies

Daily Charlies

Tack Zürich för en fantastisk kväll säger vi! Kärleken är äkta, såpass att Henke ritade en teckning det första han gjorde i logen efter giget.

Idag flyger vi hem till Sverige. Har suttit på våra hotellrum omgivna av microfoner. Karl är en hejjare på teknik, upplärd av den bäste, vår egen professor - Berra. Malmö på fredag, ska bli ett lyckorus. Svettigt och dansant!

I väntan på showen, logen i Zürich.

Hotellroomsession i Zürich(klicka för större vy.

In a bit.

//Artuponken

Tyskland Tyskland gamle vän

Henke rockar loss i Köln.

Först vill vi beklaga Whitney Houstons bortgång. Hennes röst är något vi alla kommer att sakna och som vi allihopa alltid har försökt återskapa med våra egna halsar. Dock, helt förgäves. Det var bara Whitney som hade det. And we will always love her. Och så till Köln. Utan tvekan bäst hittills. Allt satt som en smäck och avslutande We like you a lot a lot a lot a lot var ett ända långt lyckorus som aldrig ville ta slut. Publiken applåderade å det varmaste och stampade fötterna hårt i golvet för att få fler extranummer. Nästa gång, nästa gång kära Tyskland. Vi älskar er. Ni är fantastiska. Charlies och Germany 4-ever and ever. Vi lovar att komma tillbaka när den nya skivan är klar.

The Cologne pre-show tape (Spotify-länk)

Matgubbe i logen, Köln. Karls konstverk till stora delar.

Ikväll spelar vi i Zürich. Denna härliga stad. Några av bandets spontana reaktioner följer här.

Charlie L: Zürich wohooooo!!!

Karl: Aowwwwww!!!

Henke: Jag mår så bra. Och partyhatten är på!

Charlie H: Åööööööhh!!

Berra: Yeah yeah yeah!

Charlie kurerar halsen med ingefära-te.

Karl: Gingervodka är vad det är...

Charlie: Schhhhh!!!

Karl: *fniss*

Som ni ser, bandet är taggat för Österrike denna afton. Ha det gott alla raringar där ute.

In a bit.

//Arturponken

Lost weekend in Prague

Yeee! Prague last friday nite, looks lika we had 'en fantastisk tid i våra liv', håller ni inte med Prag? Vi fortsätter denna splendida vinterturné, även om det är kallt (och det bör göras en mental note på det) så är värmen från publiken verkligen något vi saknat. Kvällen går om inte annat till den varmaste på denna Europasväng! Det var så varmt så man kunde steka fläsk på väggarna. Efter spelningen blev det kalas. Det dukades fram vin & tårta. Karl ställde sig på en stol för att hålla ett fredagstal, helgen till ära. Inte ett öga var torrt.

Ikväll spelar vi i Köln, ser fram emot att möta den tyska publiken. Brukar alltid bli superkul!

Charlies pre-show tape, Prague.

Henke njuter av att vara i Prag och passar på att dricka lite tjeckisk öl innan spelningen. Här har det ställts fram tjeckisk Budweiser, originalet. "Bara det bästa!" hurrar Henke.

Setlist i Prag.

In a bit.

//Charlies

Mördarkonserten

Warsawa, tack för all kärlek. Det gjorde våran kväll, bevara er tro, akta er för mörkret. Vi kommer tillbaka! Ovan ser ni ett litet kollage med bilder från logen direkt efter spelningen (kicka på den så blir den större).

Vi är framme i Prag nu. Har haft en dag ledig, imorgon ser vi till att tända på krutdurken i den tjeckiska huvudstaden. Får se vad som är kvar när vi landar efteråt!

In a bit.

//Charlies

Warsawa & Charlies quiz

Innan soundcheck i Warsawa.

Hej! Nu är vi i Warsawa, här är soligt men kallt - burr. I logen råder superbialt gemytlig stämning inför kvällens spelning, alla verkar taggade. Things are going to shake tonight. Eller som vi säger på svenska - saker kommer skaka ikväll. Charlie L höjer stämningen med att be alla välja sin favoritartist - död eller levande. Någon ropar John Lennon för full hals och blir genast kontrad av Karl som hävdar att Paul "Maccan" McCartney är killen bakom allt. En tredje gör ett tappert försök att avväpna den uppkomna diskussionen med att hävda Stones suveränitet över alla band genom tiderna. Då sätter våran manager Freddie cigarren i halsen och röken bolmar ut ur öronen. Ögonen glöder som under en ligamatch mellan Hamburg och Berlin. Berra sveper sin öl snabbt i det nervösa läget som har uppstått. Freddie lyckas sansa sig och försöker med ett något skorstensliknande sound på rösten förklara det fina med Nick Drake. Han ändrar sig snabbt när han får höra hur Drake låter, det var inte så han menade och ber någon sätta på Plocka päror med Philemon Arthur & the Dung. När nyss nämnda låt går igång i logens högtalare börjar alla sjunga och dansa. Freddie är på gott humör igen och vill visa sina breakdancemoves men det slutar med att Berra och Karl får hjälpa honom upp från golvet.

Sedan vill Henke inte vara sämre han i frågesport och frågar till och med på engelska "What's your favourite Toto-song?". Tystnaden som följer bland de församlade i logen är talande.

In a bit.

//Charlies

Festen i Köpenhamn

Tack Köpenhamn! Spontana reaktioner? Legen... wait for it... dary! Henke skålar med bubbel. "Jättebraoo" säger han innan han sköljer den torra halsen.

Konserten var tveklöst bäst hittills. Var ska man börja? Young blood, smashing inledning på spelningen om vi får säga det själva, Lisa says lite skakig. Charlie H lika bra som vanligt. Missar aldrig ett slag på sina trummor. Publikens förmodligen största jubel kom innan första extranumret (i form av Le petit bulldog) när Charlie L går ut på scenen iförd den danska landslagströjan. Vid microfonen gratulerar han till danskarnas EM-guld i handboll för någon vecka sedan och utbringar ett fyrfaldigt hurra. Och festen fortsatte. Det blev fler extranummer än vad vi hade tänkt oss. Danskarna fick först Lilttle Eva's The locomotion, sen blev det Pale blue eyes av The Velvet Underground och stämningen funnes andaktsfull. Inte ett öga var torrt. Charlie L tackade, vinkade, kastade ut en flaska vatten. Vi gick av scenen men kände oss inte riktigt färdiga. Vi återvände för en minst sagt lidelsefull och berusande version av Roy Orbinson's klassiker I'll say it's my fault.

Danskarna ville inte att kvällen skulle ta slut, inte vi heller och nu stod vi där mitt i ljudet av applåder och jubel. Det fick bli en sista popmelodi, en favorit - We like you a lot a lot a lot. En riktig rökare.

Under låten får Charlie H syn på vad han tycker ser ut som två medlemmar ur gamla Gasoline. Han gör Karl uppmärksam och denne spanar in herrarna. För er som läst förra inlägget vet ni vad saken gäller. Efter spelningen är Charlie och Karl snabba att byta om och kilar ut till baren för att leta upp de danska hjältarna. Efter en stund återvänder de dock utan framgång för att ta itu med alla flaskor Carlsberg-öl som ställts fram backvis.

Nu far vi hem för en liten paus, på onsdag spelar vi i Warsawa och ser mycket väl fram emot det. Men innan dess väntar tvättstugan.

Publiken tar över sången i Train to Aberdeen.

Charlie H och Karl tillbaka i logen efter Gasolin-expeditionen.

Charlies pre-show tape, Copenhagen.

In a bit.

//Arturponken

OSL-CPH

Vi, 4 minuter innan spelningen i Oslo igår.

"Jaaaaa vi elsker dette landet... !" Oslo, känns nästan som hemma. Eller hur?

Utmärkt konsert, publiken underbar, Koko children var hemsk - den gick för långsamt enligt Charlie (Henkes fel, han erkänner) Tack också för en mycket trevlig efterfest, bra musik, många floorfillers. Saker och ting artar sig. Var ska detta sluta?

Här har ni pre-showmusiklistan. Mycket bra musik!

Ikväll, om bara några få timmar kliver vi på i Köpenhamn. Stället kokar redan. Vi gör några mindre ändringar i setlisten ikväll. Många danska vänner i publiken, fantastiskt att vara i den danska, kungliga hufvudstaden. Rykten säger oss att de gamla gossarna från Gasoline kommer ner från sina lägenheter i Christianshavn för att titta på föreställningen. Kalle är stormförtjust och målar hela tiden upp scenariot om de skulle visa sig faktiskt komma. Med glimmande ögon kommer han fram till själva punchlinen i sin skämtsamma vision och frågar "om de kommer så får vi ställa oss frågan, hva gør vi nu, lille du?" Det tänkta klimaxet infinner sig kanske inte helt spontant vid första sekund, men kort därpå väljer alla närvarande i logen att brista ut i gapskratt. Kort sagt, stämningen är på topp. Det blir något extra ikväll, säkerligen.

En bild på Charlie H redo för sminket i Oslo.

In a bit.

//Charlies

In Oslo

Hello! Vi är i Oslo, det är lika kallt här som Helsingfors i onsdags. Ser fram emot att träffa er alla norrmän ikväll. Vi hör av oss efteråt, nu kör vi Oslo!

In a bit.

//Charlies

Premiären i Helsingfors!

Kiitos Helsinki! Finländarna har halsar av stål. Det kan vi bekräfta efter kvällens fabulösa premiär. När jublet steg som högst fick en flicka ta två tomma ölglas för att skydda öronen. Publiken var fantastisk, vi kunde inte haft bättre en kväll som denna. Tack för att ni köade ute i kylan och sen kommer in för att ge en sådan bortom all förvantan makalös respons - klappa, hoppa, ropa, sjunga. Bandet var lite vimsigt (hallå, första kvällen på länge) och man kan undra över vad Berra sysslade med under Cornflake soul men bortsett det, fantastiskt - this is just the beginning.

Om ni undrar vad det var för låtar som gick i högtalarna innan vi klev på så finns de att lyssna på här via vår länk till Spotify. 10 låtar att spela innan Charlies kliver på. >>The Helsinki-tape<<

Nu åker korken ur, låt champagnen flöda. På fredag ses vi Oslo.

In a bit.

//Charlies

Hello Helsinki, tell us how ya' doin

Spänningen är olidlig! Vi är äntligen i Helsingfors. Har någon förresten sagt att det är kallt här eller? Nä, men nu vet ni det. Här är jättekallt, och massa snö. Så är det i och för sig hemma också...

Om några timmar kliver vi upp och river igång vad som kommer att bli våran första spelning sedan London 8:e maj 2009. Kommer bli fantastiskt. Vi ska bara försöka hålla nerverna i styr och svänga så mycket som möjligt. Ovan ser ni Berra under soundcheck. Det är en fin salong vi spelar i med balkonger.

Berra och Charlie H i logen. Klädda för kvällen.

Dörren till våran loge.

När vi kom med flygbussen in till Helsinki centrum kände Charlie H, glad som han var, för att ställa sig på händer. Något han också gjorde med bravur, alla i resesällskapet var mycket imponerade och Henke utbringade en applåd som alla stämde in i. Om man nu kan stämma in i en applåd. Alla andra klappade med.... Clap your hands tonite hörni. Let the rain come.

In a bit.

//Charlies

A quick peep

En snabb uppdatering från denna måndag. Här är vi påväg till den lokala fiskbutiken för att äta lunch. Det är fxxxxx kallt i dessa tider, -11 grader. Not very sunny. Repetitionerna flyter på galant, Karl försöker räkna efter hur många koppar kaffe han har druckit de senaste dygnen vi har övat. Varje gång han gör ett nytt försök bryter svetten fram i hans ansikte och han får ett smått panikartat uttryck och darrar lite lätt. Men sen börjar vi spela igen och han blir bara groovigare för var gång. Känns bra. Toppar han formen i nånstans i Warsawa-Prag kanske? Vi hoppas ändå att han gör det på hemmaplan, Malmö. Själv anser han att den bästa skivan med James Brown ändå måste vara dendär som innehåller låten It's too funky in here. Favoritriffet från 60-talet då? Ja det är såklart You really got me med Kinks. Om ni frågar Karl i alla fall. Här är han på bild, pauserande med sin Rickenbacker och en kopp kaffe.

Våran song of the day.

In a bit.

//Charlies

"Der geige ist zerbrochen!"

Det börjar dra ihop sig! Berra häller vodka i sitt kaffe och vrider svettigt fram sina gitarrlicks som han har övat på dag och natt, om vi får höra dem återstår att se. Nu är det i alla fall dags att packa ner kammen, skjortan och finskorna. På onsdag river vi Helsingfors. Karl slipar på våran game plan...

... och Charlie H testar ny huvudbonad.

In a bit.

//Charlies

Skicka böcker till Etiopien

Nu har jag något viktigt att säga. Johan och Martin, journalisterna som sitter fängslade i Etiopien uppmanar nu alla att skicka böcker på utländska språk. De har nämligen, nästan, fått någon form av klartecken att sätta upp ett bibliotek på sitt fängelse. I GP säger Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling (han heter Jonas, bara en sådan sak) följande:

"Vi uppmanar alla att skicka böcker på utländska språk tillsammans med ett brev på engelska till Martin och Johan. Det finns en stor längtan efter litteratur bland fångarna i Kalityfängelset".

Så om ni har någon bok, kanske på engelska eller något annat och ni inte vill ha den - skicka den till Etiopien. Jag ska se om jag har någon bok.

Skicka bok och brev till:

Johan Persson / Martin Schibbye

Kality Prison Zon 7

Addis Abeba Prison Administration

P O Box 2436

Addis Abeba

Ethiopia

In a bit.

//Arturponken

In Charlie orbit

Vi repar inför vinterturnén! Having a blast. Koko children låter högt. På bilden lyssnar vi på The locomotion, ja vi funderar på att spela den på turnén. Vad tycker ni? Vi funderar också på att kanske köra något alldeles nytt som ingen har hört ännu, den som kommer får se å höra!

Little Eva/The Locomotion

Med huvudet fullt av poptoner tar Henke en kafferast för koffeinpåfyllning i vårat enkla fikarum.

Om någon förresten har missat vårt feta pressmeddelande kan ni läsa detta >>här<<.

See you!

//Charlies

Pop-polisen rycker ut igen

Någon måste vid det här laget uppmärksammat att Coldplays låt Talk har bisarrt lika drag från Computer love av Kraftwerk.

Lyssna exempelvis på dess båda intron men även refränger.

Talk/Coldplay

Computer love/Kraftwerk

Alltid lika spännande när man upptäcker att en låt man ansett vara välskriven egentligen har en slående lik anfader.

In a bit.

//Arturponken

Diabolic scheme

Nu har jag lyssnat på Bruce Springsteens nya singel We take care of our own (låter förresten som någon form av slogan till en valkampanj). Han börjar bli lika upphetsande för svensken som det är att gå till Konsum, i sommar gör han ytterlighare två spelningar på Ullevi. Han måste ha rekord på antal spelningar på dendär gamla sönderhoppade arenan va? Men jag blev imponerad när jag såg ett klipp på youtube häromdagen. En ung Boss 1975 framför med sitt band She's the one i en inspirerande intensiv och härlig version som hela tiden rör sig framåt med lyckliga steg.

Nu fick Bruce inte helt oväntat en fyra i betyg av GP för sin nya singel, en låt som med sin återkommande lilla piano-hook och omkväde låter förvånansvärt lik Brainpools Junk. Sistnämnda en mycket fin bagatell.

Lyssna och döm själva.

Bruce Springsteen/ We take care of our own

Brainpool/ Junk

Och så var P3-Guld över för den här gången. First Aid Kit, vad är grejen? Hajpade för sin stämsång? Vilken stämsång? Vem som helst har lika mycket stämsång som de hade i sin lejon-låt. Och hur kan något sådant jämföras med Fleet Foxes? Javisst, de låter säkert bättre på skiva men kom igen, var det här allt? Don't believe the hype hehe.

In a bit.

//Arturponken

Let's call it a comeback

Big time coming!

Meddelande från bandet: Det är dags för den feta damen att kravla sig upp ur sitt nersjunkna soffhörn, ställa undan likörglaset och ta ton. Två år sedan sist, det var ett tag. Vi är glada att förkunna att Charlies äntligen är "back on track"! Vi har haft lite olika projekt för oss. Några har ägnat sig åt musik och lite studier, Charlie L har pluggat litteraturvetenskap. Henke packade väskorna så fort bandet inte planerade att göra något för en stund. Han har besökt Chicago, Los Angeles, Rio de Janeiro, Jamaica och London m.fl. Han beskriver det som en fin tid i livet.

Det är nu dags för något nytt.

Under 2011 har vi i hemlighet skrivit och spelat in demos. Tanken är att börja spela in en helt ny skiva. Kasetterna är fullmatade.

Men. Innan dess. Publiken har saknat Charlies och Charlies har saknat publiken. Vi insåg att under vintern skulle det finnas möjlighet för ett par kära återseenden runtom i Europa. Det fick oss att ringa våran granitfasta manager Freddie, han behövde inte lång tid för att tänka ut en rutt och började sedan boka gigs. Den 1 februari står vi på scen för första gången sedan våren 2009. Vi ser fram emot dessa spelningar och hoppas se så många som möjligt av er. Det kommer bli en härlig powerpop bonanza blandad med låtar från samtliga skivor. Från Young blood och Le petit bulldog till In a revolution och You can't dig yourself down.

Winter tour 2012

1.2 Helsinki

3.2 Oslo

4.2 Copenhagen

8.2 Warsaw

10.2 Prague

12.2 Cologne

13.2 Zürich

17.2 Malmö

In a bit.

Era guldfiskar//

Charlies

1 år bakåt

Såhär ser min musiksmak ut 2011, det står helt klart nu när året är över. Listan är en topp tio över vilka artister jag lyssnade mest på under det gångna året. Vid en snabb anblick ser vi att bob hund innehar förstaplats och att det är slagsida för band som börjar med 'The', ett av dem lade förresten av. The Ark, tråkigt men sant. Fem av akterna på listan hann jag även se live under året. Experter spår att 2012 blir som 2011 fast värre. Bob hund lär med andra ord behålla sin placering, de släpper dessutom ny skiva i februari. Händels Hallelujah-kör på den! Eller som bob hund själva sjunger: "Bli aldrig som oss, bli värre!".

In a bit.

//Arturponken