Såååå. Var var vi senast? Malmåöe i fredags kväll? Tycks som att vi lämnade stället i form av en enda krater. Så den spelningen gick ner ganska bra faktiskt. Ett kalas i sann bemärkelse. Att äntra scenen till tonerna av Jan Johanssons Visa från Utanmyra var en helt surrealistisk upplevelse. Vi har ju haft för vanan att dyka upp till virvelvinden Gimme some lovin' men Malmö skulle få något extra. Lite mer känsla av den sista skälvande pistolscenen i en spaghettiwestern. Kulmen på det hela är när vi släntrar in på scenen. Eftet Johanssons lidelsefullt vackra pianotoner startade popfesten. Young blood sparkade igång, The charlies parade följde (ett hallelujahmoment, publiken studsade upp och ner).
Mellan låtarna och applåderna hördes utrop från publiken som "underbart!" och "fantastiskt!". Tja, vilka är vi att säga emot? Till extranummer bjöd Henke och Charlie L verkligen lite extra. Med akustisk gitarr och Charlie skrålandes tog de till publikens svallande lycka an sig klassiker såsom Billie Jean, Wonderwall, You'll never walk alone och med hela bandet tillbaka en böljande Unchained melody. Samtliga i ytterst säregna tolkningar. Mer eller mindre. Kortare eller längre.
Hoppas vi syns snart igen på någon scen. Ska bara låta den här slasken släppa taget om Sverige först.
Här har ni förresten listan med låtar som spelas till underhållning innan konsert på en Spotify-länk. Malmö-pre-show-tape.
Semmeldag häromdagen också. Vi var tillbaka i studion för att lyssna på nya alster, det låter som det låter just nu, men låt oss putsa på verket och det kommer att skina. Freddie som inte hade sett oss sedan giget i Malmö hade köpt en jättesemla till oss. Våran kompis och klaviaturgeezer, vårat svar på Billy Preston och Nicky Hopkins - Pär, var med oss och kalasade på detta stycke bröd och grädde.
In a bit.
//Charlies
No comments:
Post a Comment