12 poäng - vart är vi påväg?

Häromveckan, eller kanske ännu längre tillbaka, så kunngjorde Kent att de nästa år i april släpper sitt nya album "Jag är inte rädd för mörkret". Bandet låter hälsa att det är befriat från självmedömkan och fyllt med hopp, vidare är det till skillnad från många andra Kent-skivor inte inspelad i bandets ökända Psykbunkern. Nej, bandet åkte i höstas ner till södra Frankrike och tryckte på rec-knappen i en trevlig villa.

Det låter ju som att saker och ting håller på att tina upp en aning. Frågan är ju - vart är vi påväg? Alla tecken pekar åt en glamourös och chips-drypande hållplats: Melodifestivalen. Resan har bara börjat.

In a bit.
//Arturponken

Musikhjälpen

Det här är ju lite skoj, jag och delar av min kör tittade förbi glasboxen på Gustav Adolfs torg och sjöng en julklassiker för Musikhjälpen denna fredagsnatt. Slutet på terminen - och på en bra kväll.

In a bit.

//Arturponken

Christmas in prison

Min vän Totte och hans pastasås

Jag har en vän, han heter Totte och är en kompis av bästa sorten, hade vi pratat vin skulle man säga att just Totte är av en mycket bra årgång. Ja, typ så. Nu är saken den att jag har lov, ett inte helt märkligt tillstånd och stod idag i grepp att laga lunch till mig och pappa. Jag visste precis vad jag ville ha, pastasås på spenat för det hade Totte precis snott ihop en gång när jag kom hem till honom för att titta på... Melodifestivalen kanske?

Jag ringde för att fråga Totte om kulinarisk vägledning, han hade ingen aning, men jag vill nog ändå påstå att han hade en aning trots allt. Vi började prata och han kläckte ur sig vad man förmodligen kunde ha i och hur det skulle göras. Hur han hade gjort den där gången då jag kom hem till honom, det hade han inget minne av men han satte igång "ta lök, hacka, fräs, häll i grädde, gör si, gör så, buljongtärning där, grädde där" osv. Och killen som påstod att han inte visste!

På en lapp klottrade jag ner lite kortfattade instruktioner och sen satte jag igång, Kokade upp vatten och hällde i penne rigate.

Allt sammanfattas bäst såhär:

1. Hacka lök

2. Fräs lök och spenat

3. Häll i grädde, låt puttra. Jag hällde i lite mjölk också och efter en stund när en del av vätskan hade förångats lite mer mjölk och efter ännu en lite förångande stund rann lite mer grädde i. Sådan är jag, sånt är livet.

4. Jag slänger nu i en buljongtärning av sorten grönsak.

5. Nu kommer den psykadeliska delen av matlagningen, något jag kom på helt själv idag vid spisen. Jag kryddar! Först och främst ska vi ha i peppar, salt skall ej behövas och det gjorde det i alla fall inte idag! Buljongtärningen är ju redan i plurret. Sedan låter jag oregano, pizzakrydda och paprikapulver singla ner i kastrullen. En krydda jag glömde idag var basilika, den skulle förstås varit med. Något jag icke glömde idag var ett par droppar Heinz Chili Sauce.

Succén vore förstås inte heller given utan att riva i parmesanost, det gjorde jag, men inte för mycket. Med facit i hand kunde man säkert haft i lite mer, men... äh, sak samma om det var i tre pepparkorn extra?

Nu var det dags för servering och resultatet lät sig inte vänta. Vad gott det blev! Jag kan verkligen rekommendera denna rätt till lunch, den är ju smidig, lätt och snabb att laga och därtill nyttig. Tomten uppskattar när man äter spenat och så får man det man önskar sig i julklapp. Med andra ord, ni blir inte bara mätta av att göra Tottes pastasås, ni får det ni önskar er till jul!

In a bit.

//Arturponken

Ärade vare kioskens öppettider

Såsom jag och Albin har förordat ett schema till kiosken på våran skola så... ja... det känns jättefint på något sätt att det faktiskt har dykt upp ett till slut! En lapp som tydligt förtäljer när kiosken är öppen för shopping. Bilden föreställer följaktligen detta schema och om man kollar lite extra så kan ni lägga märke till att det faktiskt är ganska minutiöst utformat. Nu kan alla lite lättare planera sina kioskbesök.

Det är bara att kolla in lappen med öppettider!

In a bit.

//Arturponken

The Ark: Vid apokalypsens ände

Med ett fåtal veckor kvar av sin existens besökte The Ark en sista gång Göteborg för en spelning på Lisebergs stora scen. Jag var där för att ta farväl av min uppväxts stora idoler för att inte säga förebilder. På förhand kanske en tårarnas och känslornas kväll i begravningens tecken. Fel. Är det något som The Ark alltid har handlat om så är det glädje, extas och bombasm. Alltsammans manifesteras redan i konsertens första brinnande minuter när det stora skynket faller framför scenen och The Ark rivstartar med Absolutely no decorum. Redan där för att liksom ytterligare understryka att The Ark aldrig har tummat på de storslagna excentriska uttrycken.

Konceptet avtar aldrig under konserten. Det är med små ord beskrivet fulländningens kväll, pojkarna på scen är dessutom snortajta. Vi bjuds på flertalet klädbyten och det faktum att varje låt kan härledas från samlingsskivan Arkeology konstaterar den starka röda tråden som binder ihop hela föreställningen. Medan nostalgins vindar svepte över Liseberg fick vi med allsång ledd av samtliga medlemmar i bandet ta del av alla klassiker från Let your body decide via den storvulna rockpjäsen The apocalypse is over till den för kvällen tomteblossprudlande schlagern The worrying kind.

Och Ola Salo talar, bland annat om vikten att njuta och ha roligt oavsett om det i andras ögon anses som galet, löjligt och helt befängt och introducerar It takes a fool to remain sane med att kalla den för "idioternas internationella nationalsång".

Men trots all glädje och värme, för det är just vad kvällens inramning består av, så har tyvärr allt roligt ett slut. Den tioåriga resan med arken sedan deras genombrott i början på 00-talet närmar sig för min del sitt slut. Calleth you cometh I avslutar lika traditionsenligt som Kalle Anka på julafton kvällens konsert med ett The Ark klädda i guldlaminerade scenkläder. Utmattningen i publikens kroppar sätter inga gränser när den sista allsången exploderar i eufori och trummis Sylvester tar det gigantiska hoppet och slår av spelningen på en cymbal som Ola håller upp i luften.

Lika praktfullt som konserten startar, lika elegant och storartat slutar den. Vad kan jag säga? Tack The Ark. Ni har gett mig fötter att stå på - hela livet. Eller med orden som Ola Salo presenterar kvällens sista låt "en sång om evig kärlek".

Evig kärlek.

Låtlistan:

Absolutely no decorum

Clamour for glamour

Breaking up with God

Father of a son

Superstar

Tell me this night is over

Disease

Prayer for the weekend

Let your body decide

It takes a fool to remain sane

The apocalypse is over

One of us is gonna die young

Extanummer:

The worrying kind

Snippets: Pantamera, Echo chamber

Calleth you cometh I

In a bit.

//Arturponken

Sista kvällen med gänget

Ikväll blir sista kvällen med The Ark för mig. Vi sågs första gången i juli 2001, nu, tio år senare tar vi avsked. Det låter ganska dramatiskt. Det är det.

Låtönskning? Ingen speciell, allt kommer bara vara härligt. Ända fram till sista ackordet tonar ut.

In a bit.

//Arturponken

Across the universe

Det tog eld i amerikanernas rumpor 1961 när det visade sig att ryssen Yuri Gagarin hade färdats runt jorden i rymden som första människa i världen och sen lyckligt landat på jorden igen. Killen i orange rymd-dräkt och vit hjälm blev någon form av superhjälte. Plötsligt hade president Nixon satt ett nationellt mål att man i slutet av decenniet skulle sätta en amerikan på månen.

Sagt och gjort, tillslut, efter en hisnande landning kunde Neil Armstrong 21 juli 1969 som första människa någonsin sätta sin fot på månen. Hans första ord var inte direkt "herrejävlar... jag står på månen!"... nej det blev ju "That's one small step for man, one giant leap for mankind". Och så var det sagt.

Varje gång man reser tar man ju med sig någon souvenir hem och Neil&Buzz var inte sämre de när de landade på månen. De stoppade planenligt lite mångrus i påsar för hemfärden!

In a bit.

Arturponken

Alla ni som älskar Sverige klappar nu

Och så fick Sverige besegra USA i ett damfotbollsmästerskap också, kul! Det var en bra match och en mycket spännande sådan som till sist slutade 2-1 till Sverige. Jag kunde med andra ord stolt hämta in den blågula flaggan som hängde ute och vajade för de gästande amerikanarna i grannhuset mitt över gatan!

Nu lite god segersömn. Det blir kul att läsa sportdelen i morgon i tidningarna.

In a bit.

//Arturponken

Ha en glad Alla hjärtans dag...

Have a banana!/ Arturponken

Samtidigt i tvättmaskinen

En kokosnöt frågar varför hans kompis är lite ledsen. Kompis-kokosnöten berättar då att hans före detta vän har fallit ner från trädet. "Men det vet jag ju" säger den första kokosnöten. "Ja det vet du kanske... men inte det här" säger den andra kokosnöten och visar för sin kompis plötsligt. "ÖÖÖÖÖH!" utbrister kokosnöten och kan inte tro det han ser. Oj oj oj.

In a bit.

Ta en... äh!/ Arturponken

Hallelujah!

Eller nä. Det skulle jag inte vilja påstå, låt mig dämpa denna sinnesuppryckthet. Om det nu finns något sådant ord. Men den där hemsidan Lycknis har minsann billig kurslitteratur jämfört med många andra försäljare. Bland blommor och bin... eh förlåt. Myggor och tigrar.

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

Injektion!

Om man har fruktansvärt lågt självförtroende, vilket händer ibland så kan man åtminstone tänka att man jäkligt duktig på att andas för p.g.a. det har man ju trots allt lyckats överleva. "Jag är en jävel på att andas... ta mej fan". Tänk på det ni. Åtminstone i brist på annat.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Och efter ännu en tågresa... (pt. 2)

Och efter en inte helt lika onödig tågresa har jag bara några sidor kvar...

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

En tågresa senare...

Och en tågresa helt i onödan senare har jag nästan läst ut Franz Kafkas bok Processen.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Köttfärs

Kunskapen att laga köttfärssås ligger väl lagrad i de mer reptila delarna av hjärnan i varje svensk. En regel med undantag som bekräftas av undantaget att regeln är den som dominerar majoritetsmässigt mest.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Ett stilla höst-inferno

Säsongens första vita nederbörd. Snön faller stilla tillsammans med löven som nu lämnar sina träd där de hängt hela sommaren och badat i ömsom solsken och regn. Det är OK. Hösten är bra. Inte för varmt eller kallt. "Vadå det är ju varmt i Rom också ju!". Jo men i Rom får man lov att klä sig snyggt oavsett väderlek.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Plötsligt fick jag en anledning att hålla tummarna i kommande Melodifestivalen!

Melody Club ställer upp i 2011 års upplaga av Melodifestivalen! Bandet deltar med sitt bidrag som heter The hunter och beskrivs som "en snabb låt med stark refräng" enligt bandets hemsida. Från början var det tänkt att låten skulle vara förstasingel till det kommande albumet som kommer någon gång i mars nästa år men så lär Björkman ha knackat på dörren. Jag vet inte. Melodiklubben med i Sveriges mest chipsdoftande TV-jippo, det ska jag följa med intresse som ett sant Melody Club-fan jag är!

Trummis Andy A lämnar med detta Melody Club. Enligt Aftonbladet ville inte Andy att bandet skulle vara med i Melodifestivalen, andra skäl var att han inte ville spela play-back och framföra musik han inte står för. Kan man ju förstås ha respekt för. Vidare står det på Aftonbladet i någon form av intervju att han tycket att "det är skönt att slippa Melody Club, ett gäng med snåla smålänningar". Om nu Aftonbladet har en smula sanning i det dom skriver.

Så vem tar plats bakom trumsetet nudå? Jo det gör ingen mindre än Richard Ankers, originalmedlem i Melody Club som spelade trummor på bandets två första skivor Music Machine och Face the Music(bilden ovan är på den helt färska band-uppsättningen). Det känns som en fullgod ersättare och en fin återkomst. Ingen borde väl kunna hamra trumset i Melody Club som han? Roligt!

Våren kan bli ganska spännande musikaliskt. Roxette med nytt album, något som inte hänt sedan 2001 och nu också Melody Club. Är The Hives på g också månntro? Caesars någon? Nä, förresten, Caesars lär nog dröja - de tar sån tid på sig.

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

Länk till Aftonbladets artikel klicka här.

Eller till bandet här.

Innan bomberna

Och över hela landet ljuder dendär signalen, den som ska förkunna att nu är fara å färde, att man ska stänga alla fönster och ventiler samt slå på radion för att höra vad som händer. Hoppas den aldrig behövs på allvar.

In a bit.

Ta en banan!/ Artur

Jag är inte arg

Nu har vädret fått nog, det sköljer häftigt bort sommaren med regnet som står som spön i backen. Vinden driver hetsigt på illdådet. Lite som kamraten som hejar på sin kompis som dricker hembränt mot sin vilja på en fest för att han har fått nog av sitt liv. Har vädret fått nog av sommaren?

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken