Bob Hund live på Götaplatsen, överraskande fest!

Betyg :) :) :) :) :)

Bäst: Tinnitus i hjärtat, Hörlurar och Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag. Dessutom är det gratis, till skillnad från Way Out West.

Sämst: Pass.

Jag ska erkänna en grej. Det är inte svårt, inte alls faktiskt. Jag kan inte en enda Bob Hund-låt. Jag har heller aldrig sett dem live(tills nu då). Däremot har jag spanat in en del av deras finurliga låttitlar som är ganska skojiga. Om de nu är det.

Hursomhelst!!! Stämningen är god och humöret på topp i göteborgspubliken när Bob Hund drar igång spelningen med frontfiguren och sångaren Thomas Öberg i spetsen. Plötsligt finner jag mig själv stå där bland dansande människor med armen sträckt upp i luften och sjunger med så gott jag kan i det jag hinner snappa upp i form av refrängtexter och dylikt. Därför blir en låt som Hörlurar jättebra. Den är bra i övrigt men publiken går verkligen bananas och goda stämningen vet inga gränser. Thomas Öberg själv uppmanar flera gånger "HÖJ VOLYMEN!". Vidare berättar han att det är publiken som gör en spelning legendarisk. Ja om det vore upp till publiken så skulle denna kvällen med Bob Hund på Götaplatsen mitt under brinnande Kulturkalaset vara legendarisk. Det var den redan under de första låtarna.

Bob Hund är inget vanligt rockband. Eller så har de det som andra band saknar. Thomas Öberg är ju tex en utmärkt frontfigur och skapar perfekt publikkontakt. Showen är allmänt galen och konstig uppblandad med förvirrande rock som stundtals blir ganska ösig. Öberg själv kastar upp sitt micstativ flera gånger i luften, kliver på monitorer som han staplar på varandra och har vita trafik-korner som han har som huvudbonad. Han ger sig dessutom flera gånger ut i publiken och förminskar avståndet mellan scenen och publiken.

Bob Hund kommer efter 'Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag' tillbaka för extranummer. De har inte en susning om när de måste sluta spela och då ingen sätter stopp för spelningen fortsätter de till publikens omedelbara kärleksförklaring som de får hela tiden. Varje gång Thomas Öberg annonserar "sista låten" så blir det en till låt efter den, efter det blir det ännu en låt osv. När de väl går av scenen kommer de tillbaka igen ännu en gång. Nåja efter mycket god musikunderhållning slutar kalaset med Mer än så kan ingen bli. Eller nåt med "Idiot". Jag vet inte.

Det är i alla fall en konsert som går till en av de mer extraordinära sådana som jag har bevistat. Och betyget säger sig självt. Bob Hund. Oj.

In a bit.

Ta en banan!/ Artur