Fortsättning på "U2 Ullevi 20090731 pt. 1" där recensionen av förbandet Snow Patrol finns.Betyg :) :) :) :) :)
Bäst: U2, såklart.
Sämst: Det trista svenska sommarvädret.
Så efter att ha stått där en bra stund, stundom bländad av solen och stundom pinad av den kalla vinden som svepte genom Göteborg den 31:e juli så kom det gigantiska scenbygget U2 har med sig på sin turné till liv. Jag skulle vilja uttrycka mig tydligt, glöm vad pressen skrev, U2 kom upp på scenen och kastade om i låturvalet trots en stor produktion och en turné på löpande band varpå det bara var att se och lära. Löpande band. Band, ha-ha. Well, well, well. Men ja de ändrade faktiskt en del i låtlistan. Och till min glädje. Inte för att den har varit dålig innan under turnén men för att det är spännande med annorlunda uppsättningar varje kväll. Att varje kväll blir speciell helt enkelt. Och det är just vad denna kvällen blir. Inte kanske för att Breathe från den nya plattan inleder som sedvanligt men för att låtar som Mysterious Ways och Until The End of the World plötsligt dyker upp och rockar upp stället och för att Get On Your Boots faktiskt inte framstår som en medioker låt utan blir riktigt rockig live. En synnerligen förvirrande bra låt.
Allt är imponerande. Fansen viftar vitt, precis som vi gjorde 2005, och U2 med sin gigantiska scen bjuder upp till en makalös show med exempelvis broar som förflyttar på sig och en storslagen allsång som får Lotta Engberg att hamna i lä. Ganska mycket, faktiskt. Svårt för ett U2-fan att sammanfatta i ord. Man skulle kunna skriva åtskilliga krönikor, tegelstens-tjocka böcker och doktorsavhandlingar om en U2 konsert och ändå inte få nog av alla intryck. För just så var det. Scenen, showen, ljuset och ett U2 som bjuder på en storslagen spelning samtidigt som den är som en intim rockkonsert. Ja, i alla fall för oss där framme. Och så låtarna igen ja? One dyker upp precis som back in the days på tidigt 90-tal ganska tidigt i konserten för att sedan som jag tidigare skrev efterföljas av en furiös (om man kan skriva så?!) anfallande och rockande Until The End of the World. Vertigo stampar upp stämningen ännu mer och är tveklöst en av kvällens favoriter. Efter Vertigo kommer ännu en av kvällens höjdpunkter då U2 gör turné-remixen av I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight. Det är svängigt, dansant och fruktansvärt roligt när hela bandet gör allt vad de kan för att sätta mer fart på publiken. Obeskrivligt bra. Efter den kommer klassikern Sunday Bloody Sunday som även den stundtals låter svängigare än jag nånsin har hört den.
Resten är så gulligt "hittigt" som det kan bli när U2 har hitpaketutdelning i form av låtar som Pride, Walk On, Where the Streets Have No Name, With Or Without You och den imponerande avslutaren Moment of Surrender. I sistnämda märker man verkligen hur alla bandmedlemmarna tillsammans vässar sig själva och gör en mäktig version av den nya låten varpå de tackar för sig. Plötsligt är det slut. Inte för Bono dock, han är på festhumör och festar visst hela natten lång. Men det är å andra sidan en annan historia.
Låtlistan:
Breathe
No Line On the Horizon
Get On Your Boots
Magnificent
Beautiful Day
Mysterious Ways
One
Until The End of the World
Desire
Stuck In a Moment (You can't get out of)
Unknown Caller
The Unforgettable Fire
City of Blinding Lights
Vertigo
I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight (Remix)
Sunday Bloody Sunday
Pride (In the name of love)
MLK
Walk On
Where the Streets Have No Name
Extranummer:
Ultraviolet
With Or Without You
Moment of Surrender
In a bit.
Ta en banan!/ Artur
Ps. Sommarens mest oförglömliga konsertupplevelse utan tvekan, tack för mig.
