Killen som skrev Wonderwall släpper nytt

Man skulle kunna säga: storebrorsan i Oasis släpper nytt. Man skulle kunna säga mycket om denne man helt enkelt.

Hursomhaver, jag fick en god nyhet i morse när jag vaknade. Att Oasis splittrades var om inte oväntat så ändå en smäll på kinden "oj!". Liam Gallagher startade med resten av killarna från Oasis ett nytt band och blev snart Beady Eye som släppte sin debutplatta i vintras. Runt Noel Gallagher har det varit lite mer tyst om sen Oasis splittrades 2009. Det har dock varit klart att han arbetat på en soloplatta och i morse fick jag beskedet: han släpper ny skiva i spetsen för ett nytt band. Detta band heter Noel Gallagher's High Flying Birds och debutplattan som går under samma namn släpps i höst, 17 oktober. Dessutom kommer en uppföljare nästa år (helt bananas!), så fans av Oasis och Beady Eye har något riktigt smaskigt att se fram emot.

MEN det tar inte slut där! Jag älskar ju låttitlar och då är ju den officiella låtordningen på den nya skivan högintressant:

1. Everybody's on the run

2. Dream on

3. If I had a gun...

4. The death of you and me

5. (I wanna live in a dream in my) Record machine

6. AKA... What a life!

7. Soldier boys and Jesus freaks

8. AKA... Broken arrow

9. (Stranded on) Wrong beach

10. Stop the clocks

Många av låtarna har funnits länge, Noel har skrivit på dem redan när Oasis fanns. Låtar som helt enkelt aldrig hunnit bli färdiga. Den sista låten Stop the clocks är till exempel namnet på samlings-skivan Oasis släppte 2005. (I wanna live in a dream in my) Record machine finns till och med sedan tidigare när Oasis fanns att höra på YouTube. Nu är den nog förmodligen inspelad i en helt ny rykande version. If I had a gun... är också (exempelvis) en titel som är känd bland Oasisfans sedan tidigare.

Kort sagt - Oasis splittrades men inget ont som för något gott med sig!

In a bit.

//Arturponken

Alla ni som älskar Sverige klappar nu

Och så fick Sverige besegra USA i ett damfotbollsmästerskap också, kul! Det var en bra match och en mycket spännande sådan som till sist slutade 2-1 till Sverige. Jag kunde med andra ord stolt hämta in den blågula flaggan som hängde ute och vajade för de gästande amerikanarna i grannhuset mitt över gatan!

Nu lite god segersömn. Det blir kul att läsa sportdelen i morgon i tidningarna.

In a bit.

//Arturponken

Telefunkers 3000

Kanske bäst av allt från dagens övningar var titeln på det coola lilla gemet vi repade inför spelningen 15 juli med Telefunkers. Den något abrupta titeln Telefunkers 3000 är väldigt mycket Telefunkers. Jag tror man kommer märka det, till och med att man nästan får ta och hålla sig lite för skratt eller i alla fall försöka dölja det. Men det är ju så uppenbart, så självklart rätt - Telefunkers 3000, vad annars?

In a bit.

//Arturponken

I min ochrasy

Mando Diao hösten 2006, kanske finns det ingen finare årgång av det bandet. Den hösten fyllde jag 16 och fick Mando Diaos då sprillans nya album "Ode to Ochrasy". Idag ser jag vilken inverkan det albumet hade på mig.

Några veckor innan eller så hade jag sett bandet spela på Liseberg och förundrats över inledande Welcome home, Luc Robitale. Även när jag satte på cd:n hemma i stereon var gitarrintrot det hårdaste och tuffaste jag någonsin hört, jag blev nästan lite förlägen, jag hade aldrig lyssnat på hårdrock eller "brötig" musik. Det kan nog handla lite om att jag helt enkelt inte visste var jag skulle placera den här typen av musik. Det är intressant att se hur fokus förflyttas, detdär stenhårda gitarrintrot som jag ansåg det vara då när jag fyllde 16 är idag inget jag blir förlägen över, jag minns att jag och mina föräldrar satt och lyssnade på skivan dendär födelsedagsmorgonen och ursäktade mig lite för att det kanske lät lite "hårt" men att det är "väldigt bra". I praktiken var det inte hårdare än Beatles Helter skelter om än i samma viktklass. Detta var innan jag hade upptäckt The Hives. Det fanns bildningsluckor att fylla. "Ode to Ochrasy" blev således ett musikaliskt frö som snabbt började gro i mig.

Snart andades jag Mando Diao och ville inget annat än skriva likadan musik som de. I förlängningen räckte det också till att tända det brinnande intresse jag fick och fortfarande har för 60-talets pop och rock och dess fascinerande estetik. Åren har gått och jag har lyssnat på en hel del musik sedan 13 september 2006 men nog kan man fortfarande märka hur jag bygger musik med liknande dynamik, stämföring och känsla som finns på "Ode to Ochrasy". Från inledande Welcome home, Luc Robitale till avslutande vaggvisan Ochrasy. Även Mando Diao har gått vidare men jag håller fortfarande deras tredje fullängdare högt. En skiva där varje låt tas till sin perfektion.

In a bit.

//Arturponken

Retrospektivt: SOS from Stockholm

Idag, för exakt en vecka sedan var jag påväg till Stockholm i ett X2000-tåg för att se och uppleva något exklusivt med Ola Salo i huvudrollen. En roll som han så ofta innehar och med den äran! Det var TV-inspelning på Maxim-teatern ett stenkast från Karlaplan inför en av SVTs stora höstsatsningar som kommer att heta "Tack för musiken". Programledare är Niklas Strömstedt som i detta talkshowliknande program har en gäst som hyllas för sin artistiska, musikala och konstnärliga insats. Jag var givetvis på plats för att delta när Ola Salo var gäst. De satt och pratade om hans skapande och han som artist och person men även om Ola Salos tidigare band när han var liten, det sistnämnda väldigt kul! Ibland spelade de en låt av The Ark uppbackade av husbandet som t.ex. It takes a fool to remain sane eller Calleth you cometh I men de framförde även en fin version av Uriel (sista spåret på Arks platta "Prayer for the weekend").

Innan inspelningen avslutades fick Elvis Costellos gamla dänga (What's so funny 'bout) Peace, love and understanding? enligt Niklas Strömstedts twitter nytt liv genom Ola Salo samt Peter Kvint och Tove Styrke som kom in och hängde med på scen.

Ooops, har jag sagt för mycket nu? Nä!! Det kommer bli ett strålande program och en fantastisk programserie, minst lika kul som att titta på Skavlan säsong ut och in. Niklas Strömstedt gjorde dessutom ett fint jobb som programledare!

In a bit.

// Arturponken

Merry midsummer

Idag är Sveriges andra nationaldag! Finns det något folkligare i vårt land än i juni månad när blommorna blommar i de svenska landskapen och vi dansar runt en midsommarstång? Man äter färskpotatis, ja nästan frossar, man spar inte direkt heller på grillspetten och sillen. Alkoholkonsumtionen stegrar sig likt en gigantisk svart tjur à la Ferdinand som sätter av rakt ut genom stängslet från hagen. Idag firar folk på allvar, det är midsommar. Så att vifta med den svenska flaggan idag vore inte direkt någon överdrift om ni frågar mig och om ni skulle fråga mig personligen vad jag tänker göra så säger jag såhär: jag tar på mig min blå-gula slips idag.

Glad midsommar.

In a bit.

//Arturponken

Retrospektivt: bob hund på Liseberg

Här är en bild från bob hund på Liseberg förra veckan som jag tog. Thomas Öberg är ute i publiken under sista låten Det överexponerade gömstället och rabblar upp den stora mängd ord och text som är med i den långa låten, på skiva 5.17. Monotonin i låten gör att den känns ännu längre... och bättre.

I övrigt känns Lisebergs-publiken alltför ofta som en ganska sval och lite otacksam publik. Man går till Liseberg, sätter sig och säger till artisten "underhåll mig". Publiken upplevs mest som oengagerad. Jag har varit med om liknande när exempelvis Timo Räisänen eller The Ark har uppträtt på Stora scenen förra sommaren. bob hund är underhållande, döper om Liseberg från nöjesfält till missnöjesfält(kul ordvridning), Thomas Öberg skuttar omkring på scenen och trasslar in sig i sladdar och allt som sig bör. Men det är publiken som gör en spelning legendarisk precis som Öberg sa första gången jag såg bob hund 2009 på Götaplatsen. Publiken kanske inte gjorde Lisebergs-spelningen legendarisk men som vanligt när man ser bob hund live så piffar det upp vardagen, något utöver det vanliga.

bob hund har en härlig egenhet. Det är fjärde gången jag ser dem på tre korta år och ingen kan som bob hund skapa oljud, skruva upp en vansinnig energi och sen rusa som en tjur rakt in i förstärkarna... eller ut över publiken. Hitsen lyfter (som vanligt) konserten och under Istället för musik: förvirring dansar publiken vilt när bandet öser.

Så vad är kontentan av denna ambivalenta återgivning? bob hund på Liseberg en grådaskig måndag i juni är som ett stormigt glas med mellanmjölk i. Mellanmjölk.

Setlist:

bob hund 2020

Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk

Nu är det väl revolution på gång?

Ska du hänga med? Nä!!

Stumfilm

Festen är över

Ett fall och en lösning

Letar oväder

Tinnitus i hjärtat

Fantastiskt

Istället för musik: förvirring

----------------

Popsång (mot min vilja)

Tralala lilla molntuss, kom hit skall du få en puss

Allt på ett kort

Det överexponerade gömstället

In a bit.

Arturponken.