Här är en bild från bob hund på Liseberg förra veckan som jag tog. Thomas Öberg är ute i publiken under sista låten Det överexponerade gömstället och rabblar upp den stora mängd ord och text som är med i den långa låten, på skiva 5.17. Monotonin i låten gör att den känns ännu längre... och bättre.
I övrigt känns Lisebergs-publiken alltför ofta som en ganska sval och lite otacksam publik. Man går till Liseberg, sätter sig och säger till artisten "underhåll mig". Publiken upplevs mest som oengagerad. Jag har varit med om liknande när exempelvis Timo Räisänen eller The Ark har uppträtt på Stora scenen förra sommaren. bob hund är underhållande, döper om Liseberg från nöjesfält till missnöjesfält(kul ordvridning), Thomas Öberg skuttar omkring på scenen och trasslar in sig i sladdar och allt som sig bör. Men det är publiken som gör en spelning legendarisk precis som Öberg sa första gången jag såg bob hund 2009 på Götaplatsen. Publiken kanske inte gjorde Lisebergs-spelningen legendarisk men som vanligt när man ser bob hund live så piffar det upp vardagen, något utöver det vanliga.
bob hund har en härlig egenhet. Det är fjärde gången jag ser dem på tre korta år och ingen kan som bob hund skapa oljud, skruva upp en vansinnig energi och sen rusa som en tjur rakt in i förstärkarna... eller ut över publiken. Hitsen lyfter (som vanligt) konserten och under Istället för musik: förvirring dansar publiken vilt när bandet öser.
Så vad är kontentan av denna ambivalenta återgivning? bob hund på Liseberg en grådaskig måndag i juni är som ett stormigt glas med mellanmjölk i. Mellanmjölk.
Setlist:
bob hund 2020
Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk
Nu är det väl revolution på gång?
Ska du hänga med? Nä!!
Stumfilm
Festen är över
Ett fall och en lösning
Letar oväder
Tinnitus i hjärtat
Fantastiskt
Istället för musik: förvirring
----------------
Popsång (mot min vilja)
Tralala lilla molntuss, kom hit skall du få en puss
Allt på ett kort
Det överexponerade gömstället
In a bit.
Arturponken.
No comments:
Post a Comment