Kulturkalaset: Timo Räisänen

Götaplatsen, Göteborg, Kulturkalaset fredag. Vi har Timo Räisänen, hans band, Göteborgs Symfoniker och Göteborgs Symfoniska kör på Kulturkalasets största scen. Det är med andra ord upplagt för dramatik och extra allt. Precis som en VM-final.

Det börjar först lite trevande med I'm indian innan orkestern och kören ansluter och blåser upp låten till en magnifik inledning. Sen bjuder oss Timo Räisänen på fredagsgodis i form av hits, mellansnack om hur rolig denna enda konsertern för sommaren ska bli, att regnet är borta samt ler lyckligt åt publiken. Han är i övrigt klädd i läderbyxor och en gul t-shirt med lustiga figurer på. En smått överraskande smällkaramell släpper Timo när han presenterar en helt ny låt som kvällen till ära har sitt uruppförande tillsammans med Göteborgs Symfoniker, En vinglig sol. Är det tecken på att nästkommande album från Timo Räisänen är på svenska månne?

Dylika funderingar viftas bort i alltid lika glänsande Carry me home som dock för kvällen störs periodvis av en alldeles för svällande okontrollerbar bas i både golvpuka och elbas. Vi i publiken (i alla fall jag) får en släng av nostalgi när Timo med band spelar gamla Pussycat, inte för att man känner sig som 17 igen men ändå.

Hela kvällen igenom följer symfonikerna med, ibland får de bara sitta där och lyssna när Timo och hans supertaggade band spelar, ibland utsmyckar de låtarna precis som att hänga upp kulor i julgranen och får ibland visa upp sig i lite mer tilltagna crescendon. Men det känns alltjämt som att det är en VM-final som slutar oavgjort. Den där avgörande bollen sitter inte där, den studsar liksom stolpe ut. Nej, den rullar med värdighet in i målnätet under storslagna My valentine. Men det räcker liksom inte till hela vägen på något sätt.

Vi får två extranummer under kvällen, den ena en av Timos kanske mest kända låtar(se låtlistan) samt sången till Göteborg Aldrig långt bort som får sin alldeles speciella utsmyckning i form av lite äkta göteborgskt kallt regn som kommer farande med blåsten. Sedan vill inte symfonikerna stanna kvar på scen, de är alltför rädda(förståeligt) om sina dyra instrument som kan ta skada i regnet och blåsten. Timo Räisänen kommer följaktligen tillbaka med band in på scen efter en stund och tackar publiken å det varmaste han kan för kvällen som han själv tyckte gick alldeles för fort. Själv kan jag inte hindra tanken på att se honom på en adrenalinpumpad och svettig klubbscen. Där tror jag Timo Räisänen är som bäst även om det självklart måste vara helt fantastiskt att få uppträda på Götaplatsen uppbackad av symfoniker, eget band och hela kittet inför ett folkfyllt kalasande Avenyn.

"Wow, vilken känsla" tänker jag.

Låtlista:

I'm indian

About you now

Sweet Marie

One day

En vinglig sol

Carry me home

Let's kill ourselves a son

Pussycat

Bleeding

Outcast

My valentine

Extranummer:

Fear no darkness, promised child

Aldrig långt bort

In a bit.

//Arturponken