Kulturkalaset: The Soundtrack of Our Lives

Jag hade tänkt att recensera The Soundtrack of Our Lives. Istället skulle jag vilja ta tillfället i akt att ifrågasätta alkoholens totala existens och hur den brukas. Det dröjer nämligen inte länge under konserten som tar sin början vid åttatiden på kvällen innan några män i 25-30-årsåldern börjar bräka och skråla mellan låtarna (det är i början annars märkbart tyst, fansen längst fram har köat sedan tre-tiden natten innan för att se Daniel Adams Ray). Dessa män vrålar om att TSOOL ska köra låten Confrontation camp. Först framstår de som en hängiven skara anhängare till TSOOL, sedan skiftar bilden av dem till att snarare vara fulla och allmänt störande. De fortsätter att skråla mellan mer eller mindre varje låt att bandet ska köra Confrontation camp. Sångare Ebbot verkar efter en stund tröttna på deras tjat som tar lite väl för mycket plats och han himlar med ögonen upp mot himlen innan nästa låt börjar. "Vi tar den sen i logen" säger gitarrist Ian Person.

Det är förstås rockkonsert, i synnerhet när det gäller TSOOL och då även av extra genuina sorten. Det händer förstås sånt här, jag har varit med om det förr - inte helt oväntat på konsert med just kvällens och denna "recensions" band. Men jag har börjat att tröttna på människor som inte ens luktar öl längre när de druckit och blivit märkbart påverkade när de gör saker de inte hade levt ut lika extravagant som om de hade varit nyktra, nu stinker deras andedräkt och beteende bara illa. Mitt förtroende rubbas på nolltid för typer som dessa, respekten rämnar rakt ner i intilliggande kanalen vid Kungstorget och jag blir tvungen att inför loja och oerfarna vakter köra armbågen i en av de fulla männens sida för att driva undan honom innan han pressar bort mig från kravallstaketet där jag innan han och hans kompis kom rumlande tog plats i god tid för att avnjuta lite äkta härlig rockmusik.

Nog om det.

The Soundtrack of Our Lives kommer till match utan ordinarie uppställning, nåja, ungefär. Gitarrist Mattias Bärjed ska bli pappa närsomhelst och är ledig från sitt jobb och ersätts av en betydligt yngre kille som är märkbart lik ordinarie gitarrist. Han svänger till och med runt som Mattias en gång och rör sig enligt liknande rörelsemönster till en låt. Annars är det som alltid samma väloljade rockmaskin som rullar igång på Kungstorget under fullt pågående Kulturkalas. Det är extra härligt att se pianisten Martin Hederos inlevelse när han spelar eller trummis Fredrik Sandstens virtousitet när han låter trumpinnarna drilla över pukor och cymbaler i en virvlande fart.

De inleder med lite ovanliga Homo Habilis blues men når tidigt i konserten fram till ångvälten Big time som får hjulen att rulla snabbare i stadig takt. Som vanligt skapar bandet ett lika härligt sväng i varje låt och extra mycket när de går loss i hits som Thrill me, Sister surround eller Mantra slider.

Efter lite en dryg timme är speltiden slut, men TSOOL får dispans att köra två extranummer och gör det i form av klassikern Instant repeater 99 och den alltid lika stämningsfulla The passover som avslutar konserten med mantrat "Don't worry, stop hurry, it's only your life before you awake".

Låtlista:

Homo habilis blues

Galaxy gramophone

Grand Canaria

Big time

Just a brother

Lost prophets in vain

Thrill me

Second life replay

Sister surround

Mantra slider

Extranummer:

Instant repeater 99

The passover

In a bit.

//Arturponken