Bo Kaspers Orkester har turnérat i princip oavbrutet sedan förra hösten. Ikväll kom orkestern till sin sista anhalt på turnén, slutstation, vägens ände. Kalla't vad ni vill, välj vilken grad på dramatikbarometern som passar. Konserten, som äger rum i Lorensbergsteatern mitt i centrala Göteborg börjar minst sagt episkt med Vi kommer aldrig att dö och ett märkbart peppat band. I taket hänger en gigantisk kristallkrona och över scenen en i jämförelse mindre discoboll som sprider sitt glimmer över hela salongen.
Jag kommer delvis från en annan tradition(aldrig tidigare sett Bko live), popsnöre som jag är (om man får säga så själv) och det är förstås en annan upplevelse att sitta i en salong som påminner mer om en gammal biograf mot att ramla omkring med skrålande fans under en Håkan-konsert i Slottsskogen. Båda har sin tjusning, men det är härligt när Bo Sundström redan i första låten börjar hoppa och dansa på scen. Mellan låtarna övergår de överösande hyllningsapplåderna till orkestern i rent taktfast skanderande. Bo Kaspers Orkester är inte sena att bjuda tillbaka och levererar en välkomponerad låtlista där kvalitén faktiskt aldrig brister. Särskilt på det musikaliska går det inte att ha några anmärkningar, visst kan det kanske vara så att en del rullar på väloljad rutin men det är å andra sidan inget jag slås av under kvällen.
Att se Bo Kaspers Orkester är istället, redan på förhand faktiskt, en varm våg av genuinitet. Som en påse Svenska lantchips, det är ju såklart man väljer en sådan framför en påse Olw eller Estrella om det är fredagkväll som denna. Det ska till och med visa sig att kvällens konsert är bra mycket mer angenäm än en landskamp mellan Sverige och Ungern. Åtminstone om man är svensk.
Istället krämar Bo Kaspers Orkester till det i låtar som Snäll & dum och ser till att vrida upp tempot i Håll dig till den du har. Sen blir det känslosamt i extranummer som Hon är så söt, frisk fart med I samma bil och när låtarna tagit slut på låtlistan på scen kommer orkestern tillbaka för en vacker avslutning med Innan klockan slagit tolv. Publiken reser sig upp i alla stolsrader och ger stående ovationer.
Klart frågan hänger i luften oavsett vad Bo Sundström sjunger - blir det verkligen bättre sen?
Det här som var så bra.
Bäst: Bandet, låtarna, inramningen.
Sämst: Ett lyft vore som vanligt en livs levande trumpetare på scen.
Låtlista:
Vi kommer aldrig att dö
Allt ljus på mig
Innan allt försvinner
Morgonfågel
Ny skön värld
Dansa på min grav
Brev
Aldrig igen
Undantag
Cirkus
Människor ingen vill se
Det blir bättre sen
En man du tyckte om
Snäll & dum
Håll dig till den du har
En sländas andetag
Extranummer:
Hon är så söt
I samma bil
Extra extranummer:
Innan klockan slagit tolv
In a bit.
//Arturponken
1 comment:
åh det hade jag velat se. Fasen om man inte ska ta och följa med dig på lite konserter (om man får förstås) och som vanligt skriver du grymt bra och borde få betalt för fina recensioner:)
Post a Comment