Morotskakan

Det var en gång en morotskaka. Han tyckte det var kul. En dag gick morotskakan för att träffa en ambivalent prinsesstårta. Den hette Bertil, för enkelhetens skull. Jag kan ju inte skriva den ambivalenta prinsesstårtan hela tiden. Från och med nu kan vi kalla morotskakan för Mr M. Ni förstår, det blir lite jobbigt att skriva Morotskakan hela tiden. Så för enkelhetens skull så... jah, kvänum åt folket!

Hursomhelst. Mr M och Bertil gick för att diskutera allt mellan himmel och jord. Jah alltså inte om Armstrong var först på månen eller om det bor grävlingar under backen. Det är ju både över och under himmel och jord. Förresten så kom jag på en sak. Det blir inte samma känsla med Mr M & Bertil. Morotskakan och den ambivalenta prinsesstårtan var mycket mer tji och hå. Känslan var mer MER helt enkelt.

Nåja. Morotskakan och den ambivalenta prinsesstårtan skulle träffas i alla fall. Klockan fyra på eftermiddagen hos Karl-Oscar. Fråga er inte vem Karl-Oscar är, det rör bara till det. Jag lade till honom rent impulsivt för att göra livet mer spännande. I alla fall. Hos Karl-Oscar var det en skön livingroomkänsla, eller vi tar svenska i stället. Det var inte lika kul med engelska termer. Hos Karl-Oscar var det en skön vardagsrumkänsla och perfekt för singersongwriter-gigs. Men jag tänker inte blanda in några singersongtjohejsanpersoner i berättelsen. Nej NEJ!

Puh! Förlåt, var va vi nu? Oh här, just det. Hos Karl-Oscar var det en skön vardagsrumkänsla där man kunde pimpla te alternativt julmust. Hallonsoda i maj. Zingo på sommaren. Cider på hösten. Lill-Babs på kristihimmelsfärd. Achtung baby så att säga. Om nu bakelser kan vara vänninor så. Berättelsen kom av sig lite här. Erat intresse har falnat och Mick Jagger får lust att gå på toa. Gamle gubbe, ta det lungt! Fast det är klart, can't get no satisfaction. Det här var kanske inte vad du väntade dig.

Slut på inspiration, på återséende!
Ta en banan/ Artur