Kulturkalaset: Sahara Hotnights

Efter gårdagens hip-hop-utsvävning med Movits på Göteborgs Kulturkalas kändes det som att "komma hem" till kvällens konsert med Sahara Hotnights, trots min ganska historielösa bakgrund med just dessa tjejer från Robertsfors. Det visar sig bli en ganska klassisk "slutet på sommaren"-spelning. Kylan börjar sakta smyga sig in i våran svenska väderlek och mörkret likaså men i publiken ångas ändå upp en viss värme.

Sahara Hotnights släntrar klockan tio på kvällen in på scenen på Kungstorget klädda i tajt svart och läderjackor, det är ingen tvekan om saken - vi har rock på menyn! Inledningen är stadig med nya låtar och gamla dängor i form av exmpelvis Oh's, Cheek to cheek och Loneliest city of all. Sen går intensiteten ner en smula med låtar som på skiva låter riktigt bra men som denna kväll blir (tyvärr) tämligen platta i det något grötiga ljudet, dock ska man inte glömma att de utgör en variation under konsertern helhetsmässigt sett. Wanted you/ want is gone och Secrets är exempelvis sådana låtar som får ett ganska ljummet mottagande.

Då är det skillnad när Sahara Hotnights tänder en bengalisk eld i form av Quite a feeling som det är ett rejält tryck i, för att inte tala om kvällens absoluta höjdpunkt - Visit to Vienna - särskilt inledningen(okej, Vulture feet gör ett gott förarbete), denna kvällen slår inget annat just den här stunden. Det märks också på bandet själva, den här låten är det krut i!

Det är så högt konsertern når, extranumren är stadiga men utgör ingen större överraskning. Efter en rivig Walk on the wire vinkar Sahara Hotnights, tackar snällt, bjuder på nåt léende och säger hejdå. Tack för att ni kom säger jag.

Bäst: Visit to Vienna, en klass för sig. Utan tvekan.

Sämst: Kan vi få liiite mer publikfrieri?

Låtlista:

Oh's

Let you down

Cheek to cheek

Loneliest city of all

781

Wanted you/ want is gone

Quite a feeling

Secrets

Vulture feet

Visit to Vienna

Extranummer:

Getting away with murder

Walk on the wire

In a bit.

//Arturponken

Kulturkalaset: tisdag

Igår startade Kulturkalaset. Jag var där och såg Daniel Lemma men när jag och min kompis Totte kom dit hade det väl redan hunnit gå cirka tio minuter på konsertern. Kort efter att vi kom körde han Lie and tell me you're happy vill jag minnas. Efter kanske en halvtimma av konsertern kom låten jag på färhand hade tänkt lite fördomsfullt att alla var där för, igenkänningsfaktorn var i alla fall stor när Daniel Lemma med band spelade If I used to love you.

Keeps getting better fick avsluta hans konsert.

Sedan visste vi att Movits skulle spela på Kungstorget och då människor började droppa bort från scen efter Daniel Lemma så testade vi att se hur långt fram vi kunde komma. Flinkt kilade vi fram mot scen och det visade sig att vi kom nästan längst fram. Sen hade vi inte riktigt hjärta att gå därifrån. Det började med att vi tänkte "bara stanna över en låt" vilket tillslut blev en halvtimme vilket mynnade ut i att vi gick därifrån först när konsertern var slut. Det blev ett rejält drag och folk dansade&hoppade som tokiga. Vi levde med och testade på hiphopen för en timme och vist dansade vi med fansen men... vi var ganska överrens efteråt, hiphop var väl inte vår grej. Inte min i alla fall. Den lär nog aldrig bli det, jag sa att "när jag kommer hem får det bli Gå och fiska med Gyllene Tider".

Men Kulturkalaset har bara börjat. Ikväll spelar Sahara Hotnights på Kungstorget, lite hederlig pop&rock (det ska bli kul, känns som hemma jämfört med igårkväll), på fredag spelar Timo Räisänen på Götaplatsen och sen till sist - The Soundtrack of Our Lives på Kungstorget, lördag. Det lär bli smockat med folk då och alldeles fantastiskt. Jag tänkte vara med på alla konserter och recensera efteråt.

Med andra ord blir Kulturkalaset bara roligare för varje kväll, eller som Lemma sjöng "keeps getting better".

In a bit.

//Arturponken

Better by design

Jag ska ta och nämna några ord om min design på sidan. I början av sommaren ändrade jag denna bloggens design efter att ha haft samma utséende sedan slutet av 2008. På tiden för något nytt kan man säga.

Jag satt och funderade så att mitt huvud skulle explodera av prestations- och designångest. Sen klickade det till. Bloggen skulle få ett kliniskt, torrt och rent utséende à la den verkligheten jag lever - som ett textkompendie på universitetet. På bilderna ovan kan ni följaktligen se bilden av min bloggs gamla design samt mitt textkompendie Minikompendium: Lyrikexempel: Jakobsons kommunikationsmodell från vårterminen.

Sådärja, nu har jag avhandlat den lilla praktiska detaljen.

In a bit.

Arturponken

Notes from a hospital bed...

För er som känner er manade att läsa på engelska så kan ni ta reda på vad som hänt The Hives sångare Howlin Pelle Almqvist. Klicka bara på länken här nedan.

Notes from a hospital bed...

In a bit.

Arturponken

Ticket to ride

Häromdagen insåg jag att The Hives skulle uppträda på Way Out West. Festivalen som jag i år har valt att nobba. Pulp och Säkert! var de enda som lockade, trodde jag. WoW är ju som bekant slutsålt i år som vanligt och mer är det inte med den i saken. Jag kliade mig fundersamt i pannan och undrade hur det kunde passera mig att ett av mina stora favoritband kunde bli inbokade utan att jag märkte det.

Men sedan, jisses.

Jag slår upp Metro på tåget, skummar igenom schemat för Kulturkalaset som går av stapeln nu i veckan och inser att The Soundtrack of Our Lives spelar nästa lördag! Det är ingen dålig överraskning, fina plåster på såren. Lägg därtill Sahara Hotnights på onsdag och Timo Räisänen med Göteborgssymfonikerna på fredag.

Det kan faktiskt bli riktigt bra, jag får åtminstone en välbehövlig dos pop och elgitarrer samt lite anständig och ordentlig rock. "Big time", som vi säger på Soundtrack of of our lives-iska.

In a bit.

//Arturponken

Säg inte nej, säg kanske

Igår såg jag Himlen är oskyldigt blå och en av de stora behållningarna var den tidsenliga klädseln som skådespelarna hade på sig. Därför slogs jag av likheten mellan Bill Skarsgård och Mick Jagger! Den jämförelsen har säkert gjorts tidigare, jag vet inte, det kan ju mycket väl bara möjligt. Jag fick bara för mig det när de svalsade omkring i sina 70-talskläder där i filmen!

En annan Mick Jagger-kopia finner vi i Sugarplum Fairy, sångare Viktor Norén har till och med gjort rollen som Mick Jagger i en film vill jag minnas om än som en biroll.

In a bit.

//Arturponken

Jannica avslöjar!

Lite som Ahlmedalsveckan fast på mitt rum, och inte politik heller för den delen. Istället musik. Min kompis Jannica kom för att göra en kort presskonferens och även spela lite musik med mig. Vi hann skriva en ny låt bland annat. Men åter till vad som sades under presskonferensen.

Jannica, det ryktas om att du spelar i ett nytt band. Stämmer det?

- Ja.

Vad heter ni?

- Vi heter inget, inte än. Det kommer.

Hur låter eran musik?

- Som rock på svenska.

Okej kul, har ni funnits länge?

- Nej eftersom vi är ett helt nytt band så har vi inte funnits så länge.

Planerar ni att spela in eller uppträda live snart?

- En sak i taget men JA det kommer.

Slutligen, kan du ge ett smakprov på en textrad från erat nya material?

- "Vi snurrar runt i någon slags cirkus"

Efter detta var den korta presskonferensen slut och vi tackar Jannica så mycket tills vidare. Det ska bli spännande att höra det nya bandet!

In a bit.

//Arturponken