Betyg :) :) :)Bäst:Where did all the love go?, Ladies and Gentlemen (Roll the dice), Fire och avslutande Happiness
Sämst: Ojämneten.
Den 5:e juni tog jag och många andra ungar studenten i Alingsås. Det var en väldigt trevlig dag och jag fick fantastiskt många fina presenter. För att inte tala om alla blommor. Samma dag släppte det engelska bandet Kasabian från Leicester sin tredje platta med namnet(håll i er) West rider pauper lunatic asylum. Det är deras tredje platta i raden. De tidigare albumen Kasabian(2004) och Empire(2006) har rönt bra sucé och bandet har turnérat med Oasis.
Skivan inleds med låten Underdog med det klassiska tunga, stadiga Kasabian-gunget. Fast man hör vissa skillnader. Skivan är inte lika gitarrbaserad som tidigare alster. Borta är militärmanéren från förra albumet Empire. Istället tar de elektroniska, stråk-aktiga och aningen psykadeliska ljuden ett steg frammåt. Det är en tydligare rytmisk platta med lite hip-hopaktiga inslag. I grunden finner vi dock en tydlig "Kasabiansk orolighet" som vilar i de flesta låtarna. Det är där de har sitt sound och signum och om de har byggt sina tidigare plattor med det så har de lyckats väl i denna plattan med det nästan rakt igenom. Fast nu är det än mer elektroniskt och psykadeliskt. Lyssna bara på förstasingeln Vlad the Impaler och man inser att det inte är ett vanligt rockalbum. Jag faller inte direkt för det. Tack och lov för de lite mer akustiska låtarna.
Men mot slutet av plattan faller det ner en pärla mitt framför en. Det är Ladies and Gentlemen(Roll the dice) som sveper in så fin och vacker så man bara vill höja volymen och luta sig tillbaka i fotöljen en sen kväll. Secret Alphabets är mystisk och lite allmänt konstig. Sen dyker en kanonhit som Fire upp och man blir eld och lågor! Sådant här borde de göra jämt! Eller så är det just för att det är här man känner igen Kasabian. Allt som allt blir det en blandad platta med toppar och dalar. Men jag rekommenderar albumet. Det har något som får i alla fall mig att vilja lyssna och försöka förstå låtarna.
In a bit.
Ta en banan!/ Artur
I kväll ska jag se Växjös hårt arbetande och poppande diskofierande band #1. Jag pratar självklart om Melody Club. Klockan nio i kväll står de på scen på stora torget i Borås och spottar radiohits ur sig. I alla fall vad jag skulle förutspå. De kommer lysa starkare än solen på scen och de kommer dansa sig svettiga så att det forsar fram likt en flod. Får vi tro.
