Lucia med Weeping Willows

Igår såg jag Weeping Willows. Ett band jag länge betraktat från håll. Egentligen skulle jag ha sett dem för ett par veckor sedan i Alingsås på Palladium men det blev inte så, eget musicerande kom emellan. Alla goda ting är dock två, Weeping Willows spelade igår på Storan (nåja det heter Stora Teatern numer) och bjöd på en närmast äkta känsla av lusserock.

Förlåt, glöm det sista, av det lilla mellansnack som Magnus Carlsson bjöd under huvudakten av konserten var just när han associerade till lusserock angående att spela på lucia. Magnus ursäktar sig för att inte prata så mycket och skämtar om att det annars nog skulle dyka upp en och annan groda. Synd är det, för annars skulle det vara just lite värmande mellansnack som likt kola och glögg skulle binda ihop den så annars finkomponerade låtlistan vi bjuds på under kvällen. Möjligen är det en smula för mycket covers i mitten, publiken hänger inte med på bandets hyllnings-våg men skam den som räknar ut kvällen redan.

Mot slutet av bandets huvud-set, efter att Magnus Carlsson förklarat att The Smiths förmodligen är världens bästa band, så kommer When I'm still strong och Touch me. Bland bandets finaste stunder. Efter det linkar gossarna av scenen och publiken börjar som aldrig tidigare under kvällen klappa händer och det mycket skanderande och taktfast. Som om vi visste vad som var på gång att hända, det gjorde vi ju givetvis inte. Bandet kommer strax in igen och påbörjar vad som skall bli en enda lång julklappsöppning. Den egna hitten Stairs följs av den mycket böljande covern på John Prines Christmas in prison. Därpå välkomnas Mattias Hellberg från förbandet in och de framför en mycket inspirerande version av Velvet Undergrounds klassiker Pale blue eyes. Tidiga julafton var inte slut efter det, när Mattias lämnat scen så välkomnar Magnus Carlsson in den sanna jultomten för kvällen - Ebbot Lundberg från Soundtrack of Our Lives! Publiken vet inte till sig av glädje. Apropå klassiker, med Ebbot på gitarr spelar de Hurt av... just precis - Johnny Cash. Förlåt, Nine Inch Nails. Konserten hade fått nytt syre!

Magnus Carlsson tackar än en gång för att publiken valt att dyka upp ikväll och önskar en mycket god jul. Kvällens sista gäst, Stefan Sporsén från för gemene man På Spåret-kända bandet Augustifamiljen (ja, och Håkan) ansluter och spelar fint på trumpet i avslutande Broken promise land.

Låtlista:

So it's over

If you know what love is

The burden

Grains of sand

Louisa

Wicked game (Chris Isaak-cover)

Blue and alone

In dreams (Roy Orbinson-cover)

Skin on skin

Fake plastic trees (Radiohead-cover)

Last night I dreamt (The Smiths-cover)

When I'm still strong

Touch me

Extranummer:

Stairs

Christmas in prison (John Prine-cover)

Pale blue eyes feat. Mattias Hellberg (Velvet Underground-cover)

Hurt feat. Ebbot Lundberg (Nine Inch Nails-cover)

Broken promise land

In a bit.

//Arturponken