Wednesday, December 1, 2010

Mando Diao - Above and Beyond

Bäst: Andaktsfullheten

Så fick jag höra att Mando Diao skulle göra en MTV-unpluggedplatta. "Jaha" tänkte jag. En redig drös med låtar från deras låtkatalog, inget nytt, vad intressant kan ligga i det egentligen? Kan vi inte få ett nytt album, det är ju jätteskoj. Till råga på allt gör de duetter med folk på plattan, jag sätter handflatan i ansiktet med bedrövelse och ser mellan fingrarna på skivomslaget som dock ser riktigt fint ut. "Det är bäst för er att den är bra, skivan" tänker jag, i grund och botten älskar jag Mando Diao religiöst. Eller ja, åtminstone något av det. Låt mig förklara det som att en gång i tiden önskade jag att jag var Mando Diao. Liten pojke ser på stor hjälte-perspektivet. Som ni förstår, det är ett förhållande som utstått tidens tand en del.

Men åter till denna skiva, Above and Beyond. Ska sanningen fram var en låt som Losing my mind okänd för mig, men det var väl å andra sidan bara den, apropå att det "inte var något nytt på skivan". Inledande Long before rock'n'roll känns ovanligt fräsch och Mando Diao släpper vad det visar sig fram sin ömma sida och det är sannerligen en fin och vacker liten del som de besitter, jag tänker tex på en låt som Chet Baker men listan kan ju göras mycket längre än så. Denna nästan andaktsfulla stämning uppstår när Mando Diao knäpper och spelar på sina akustiska gitarrer och stilla vaggar av och an. Där, exakt där har de sin framtid när de blivit sisådär 80. Skulle de vilja höja tempot är det ju bara att köra en låt som exempelvis Gloria. Men välj i sådana fall duett-partnern med omsorg om ni måste plocka in en sådan. Ray Davies från Kinks är en som får tumme upp. Att köra Kinkslåten Victoria med Ray är mitt i prick. Den låten rymmer så mycket av det essentiella i både Kinks och Mando Diaos musik. Och det är just den essentialiteten som jag antar att Mando Diao vill framhålla med denna skivan.... Sedan är det lite gulligt att de tackar varandra i bandet efter en del av låtarna.

Nej det här låter inte vettigt, men kanske ändå... Med tiden tror jag den här skivan kommer att växa(som så många plattor), låtarna på albumet har jag ju trots allt sedan länge lärt mig att älska - och med det nöjet!

In a bit.

Ta en banan!/ Arturponken

No comments:

Jonas Eliason aka Arturponken

Jonas Eliason aka Arturponken