Sångerskan Amanda Bergman berättar att de inte har spelat på ett tag och att de är ute på prao den här sommaren och luftar sig lite. Och så berättar hon att de ska pröva några nya låtar den här kvällen med förhoppningen att det blir till publikens fördel. Bland annat får vi höra en låt som heter Benny. Gustav Ejstes frågar om det finns någon här som heter Benny. Ett rop från publikens utkant hörs till svar.
Amason är bäst i detaljerna. Varje låt har något att lyssna efter: en refräng, något mellanspel, en orgelslinga, något att dansa till. Allt som oftast finns det något som sätter stämningen och nerven i låten. Speciellt när Amason spelar live. Det är då det plötsligt händer. När Amanda eller Gustav sjunger och plötsligt fräser till på något ord i texten som låter publiken förstå att det är äkta, att det är på riktigt. Fast vad de menar med att lämna scenen till dånet av dansbandsmusik efter sista numret kan vi diskutera över en kopp te och ett lass äppelpaj på ett fik i skydd från höstrusket.
In a bit.
Jonas Eliason
No comments:
Post a Comment