Konstert: Gyllene Tider har förmodligen världens bästa sommarjobb. Igår hade jag nöjet att se dem när de "jobbade" inför 42 223 människor på Ullevi. Att de älskar sitt sommarkneg visade de omedelbart i första låten när de tryckte gasen i botten med Det blir aldrig som man tänkt sig från nya skivan och minst lika tempofyllda Skicka ett vykort älskling (min lilla favoritlåt, 2:30 minuter lång - perfekt poptid), första spåret från debutplattan från 1980. Det torra krutet tar egentligen aldrig slut sett till låtmaterial och vädret kunde inte varit bättre det heller. Inte ett moln. Varmt och härligt. Gyllene Tider står på tårna och är supertaggade men energin som skulle nått ut till fansen hämmas av ljudet som svajar. Det tar ner låtar som På jakt efter liv eller En sten vid en sjö i en skog för att inte tala om ett av paradnumren från senaste gången de uppträdde här 2004 - Tuffa tider. Synd på en sådan fin prestation från bandets sida och den förträffliga inramningen av jättepubliken.
Festen på Ullevi tar dessbättre inte slut bara för det. Gyllene Tider brassar på med hitsen från 80-talet med den riviga Farfisa-orgeln, som vanligt mästrad av Göran Fritzon. Låtar som (Dansar inte lika bra som) Sjömän och Flickorna på TV2 får som väntat publiken på gott humör. Därpå även smaksatt med ett akustiskt parti i konsertern där Flickan i en Cole Porter-sång är en allsångskrona på Per Gessles huvud, som själv givetvis innehar den naturliga huvudrollen, själva navet i den här sommarkvällen.
Det blir faktiskt bara bättre efter första halvan av konsertern och det stundtals taskiga ljudet. Innan extranumren trummar bandet på med ett pärlband av rykande poplåtar från 80-talet: Ljudet av ett annat hjärta, Ska vi älska så ska vi älska till Buddy Holly, (Kom så ska vi) Leva livet och för att bättra på solbrännan fyras till sist Tylö sun av. Vid det här laget kokar den goda stämningen på högtryck på arenan. Efter första extranumret, kultballaden Billy, kommer farten åter med Det är över nu och som ni märker, varenda låt förtjänas att nämnas. Med Gå & fiska! skjuter givetvis Gyllene Tider stenhårt in i öppet mål och lagom till att Sommartider kommer, ja då ställer publiken givetvis upp i kvällens stora allsångsinsats.
Emellertid besparas vi det riktigt magiska tillfället till allra sist, lagom till andra versen i vaggvisan och avslutningsballaden När alla vännerna gått hem när Per Gessle plötsligt ser ut att gå av scenen men vänder vid sceningången och eskorterar in andra halvan av Roxette - Marie Fredriksson! Publikens respons vet inte av sig av lycka och om det hade funnits något tak på Ullevi när Marie tar sina första toner, ja då hade det flugit all världens väg. Knappt har Gyllene Tider plus Marie Fredriksson hunnit tacka för sig innan ett stort fyrverkeri i luften ovanför oss sätter punkt för kvällen.
Efteråt står jag kvar en extra stund medan Elvis Costellos gamla hit (What's so funny 'bout) Peace love and understanding spelas i högtalarna, ser alla som traskar ut, insuper lite av atmosfären och liksom suger lite extra på den här popkaramellen som kvällen har bjudit på. Lappar som ligger på marken skvallrar om efterfest på Jazzhuset men jag tar tåget hem, alldeles matt och knockad av ett friskt sommarjobbande Gyllene Tider. Vad mer kan man önska sig?
Okej, ljudet... men vi glömmer det. Löpsedlarna dagen efter skrek faktiskt att Gyllene Tider skrev pophistoria. Gott så.
Låtlistan:
Det blir aldrig som man tänkt sig
Skicka ett vykort, älskling
Juni, juli, agugusti
Det hjärta som brinner
På jakt efter liv
(Dansar inte lika bra som) Sjömän
Man blir yr
En sten vid en sjö i en skog
Min tjej och jag
Flickan i en Cole Porter-sång
Tuffa tider (för en drömmare)
Kung av sand
Flickorna på TV2
(Hon vill ha) Puls
Ljudet av ett annat hjärta
Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly
(Kom så ska vi) Leva livet
Tylö sun
Extranummer:
Billy
Det är över nu
När vi två blir en
Gå & fiska!
Extra extranummer:
Sommartider
Dags att tänka på refrängen
När alla vännerna gått hem
In a bit.
//Arturponken
No comments:
Post a Comment