The Hives, Liseberg, 2013-06-19

Foto: Erik Sigvardsson

Konsert: "Ett av världens största rockband? Ikväll har du chans att avgöra själv" sade Lisebergs reklam-notis i Göteborgs-Posten. Det har väl undgått få att The Hives sedan barnsben har varit överdängare på självsäkerhet och på så vis gjort sig ett namn, i synnerhet i ett jante-präglat land som Sverige. Nu är det förstås inte enbart på grund av en god självkänsla som de dyker upp på Lisebergs stora scen, en junikväll som denna. De har förnyat sin anledning att turnera världen runt i och med deras femte skiva Lex Hives som släpptes för ett år sedan.

Det är också från den skivan som bandet rivstartar konserten med fåordiga låten Come on. Sedan är det bara på. I The Hives värld finns inget av, lagom eller mitt-i-mellan. När de står på scen ger de i sedvanlig ordning järnet. I dryga 90 minuter matas vi med treminuters garagerockhits: Main offender, Die allright, Go right ahead. Somliga klockar in på någon enstaka minut; These speactacles reveal the nostalgics eller Hives - declare guerre nucleaire.

Howlin' Pelle, sångare och frontfigur, levererar oneliners och styr publiken som om den vore en marionettdocka. Vill han att de ska jubla så jublar de, klappa händer så klappar de, sjunga med i låtarna så sjunger de, hoppa i takt till bastrumman så hoppar de. Och när han säger åt publiken att sätta sig ner på huk, då gör dem det. Pelle kliver ut bland dem, lägger sig ner och bärs upp av ett hav av händer under Tick tick boom. Stämningen är god, luften sådär härligt varm och fuktig och inte långt ifrån scenen uppstår en moshpit i publiken och fansen dansar omkring. Spelar ingen roll vilken låt, de svänger sina lurviga under den nya och lite okända Insane liksom till gamla mastodonthiten Hate to say I told you so. Det här är faktiskt ingen loj, semesterfirande sommarpublik. De är här för att ha skoj och The Hives bjuder omedelbart upp.

Jag är tveksam till om den här konserten skulle bidra till epitetet "världens största rockband", även de tuffaste (och roligaste) killarna mattas av lite på ett nöjesfält och showen står och stampar ibland när den borde röra sig framåt, uppåt. The Hives har dock, som svar på frågan om världens bästa rockband, alldeles säkert ett par av de rätta komponenterna för att kvalificera sig till det!

Låtlista:
Come on
Main offender
Go right ahead
These spectacles reveal the nostalgics
Wait a minute
Two-timing touch and broken bones
Take back the toys
Die, allright!
Won't be long
Walk idiot walk
Hate to say I told you so
Tick tick boom

Extranummer:

Hives - declare guerre nucleaire
Insane
Patrolling days

In a bit.

//Arturponken