Bo Kaspers Orkester möter Jazz-Jan

På Bo Kaspers Orkesters senaste skiva som kom i höstas, Du borde tycka om mig, finns en otroligt fin och nerskalad låt som heter Snart kommer natten. Den består främst av piano och kontrabas och doftar lite på Jan Johansson aka Jazz-Jan. Vacker och ljuv låt i all sin enkelhet. Lyssna på den.

In a bit.

//Arturponken

Shout Out Louds – "Optica"

Foto: Frode & Marcus

Recension: Indierockarna Shout Out Louds är tillbaka med sitt fjärde album Optica och det är självklart kul. Emellertid rynkar jag på näsan vid första genomlyssningen. Skivan är ett sömnpiller, inte alls samma spark i baken som de tidigare skivorna. Jag säger inte att Shout Out Louds borde hållit fast vid det tidigare soundet. Det blir sällan lika bra när man ska upprepa ett framgångsrikt recept. Nu har de flyttat fokus till 80-talet, The Smiths och The Cure, och de har valt att producera skivan själva.

Hallå vänta nu, Adam Olenius har ju alltid sjungit som Robert Smith i The Cure. Jo jo, det stämmer, men till skillnad från skramlandet med gitarrer på tidigare alster har bandet nu plockat in synthar och ställt in ett annat sound på sina gitarrer (de används sparsmakat) vilka påminner mer om This charming man av The Smiths. Lägg därtill något som påminner om U2s 80-tal i fjärde spåret 14th of july.

Soundet bildar en röd tråd, på den punkten har de lyckats, men låtmaterialet varierar kraftigt. Inledande Sugar är helt klart en pop-karamell att lägga i spellistan såväl som Illusions och Walking in your footsteps. Annars undrar jag lite hur de tänkte och tänker själv att de kanske borde haft hjälp av en producent som sa åt dem att plocka fram något vassare. Nu står det mest och stampar. Låten Glasgow mynnar ut i att någon spelar förstrött på en tvärflöjt i ett enda långt outro och det är nu jag börjar bli trött och sträcker mig efter kaffekoppen. Förstasingeln Blue ice kanske är en pr-succé och aningen meditativ men den är lika harvande som övriga skivan. Träligt helt enkelt.

Den där distinkta nerven som Shout Out Louds alltid besuttit finns kvar i viss mån men annars har bandet försoffat sig. Dock ska jag härmed lämna en brasklapp – Shout Out Louds skivor har en märklig förmåga att växa med tiden, det som inte lät så kul i början blir ibland bättre. Så vi får väl se... Ändå kvarstår tanken: Vem, förutom envisa jag, betalar 149 spänn för detta sömniga malande?

In a bit.

//Arturponken

Min trollmoj funkar

Jag twittrar en del. Alltid gjort. Gå in där och läs mig.
https://twitter.com/Arthurboy
In a bit.

//Arturponken

Fan-tas-tiskt inslag

Bo Kaspers Orkester på Bengans

These spectacles reveal the nostalgics

"Hallå!" Ropar Howlin' Pelle när The Hives välkomnas med en applåd av fansen på Bengans. Pelle ställer sig bakom Bengans trumset, sträcker ut sin näve och börjar pumpa på baskaggen. Under tiden tar resten av The Hives plats vid bordet för att börja signera den nya skivan - Lex Hives - som släpptes i fredags. "Vad kul att ni är här allihopa!" ropar trummis Chris Dangerous till alla som kommit och verkar trots sitt efternamn ganska trevlig.

Jag började lyssna på The Hives i maj 2007. Min kompis frågade om jag hade lyssnat på The Hives något. Lite skamset hade jag ju inte gjort det, så jag lyssnade på några låtar, Walk idiot walk, Hate to say I told you so och Antidote. Ojoj vad det var bra. Och på den vägen var det. I augusti samma sommar såg jag The Hives live och blev totalt hänförd.

Hur låter den nya skivan då? Det är tillbaka till grunden, back to basic. The Hives har lagt till lite blås, någon orgel i nån sång och lite piano i en annan. Annars är det ett klassiskt Hives, garageinfluenserna präglar fortfarande soundet.

In a bit.
//Arturponken

More coconutty songs from Charlies

Hej. Det var ju ett tag sedan. Vi är i studion och det är vår ute. Det är många sladdar som ska trasslas ut och många omtagningar på trummorna.

And now to something completely different. Vi har inte släppt något på ett tag(This is what we are famous for kom 2009), det är vi ledsna för... Därför. Den 21 april är det traditionsenligt Record Store Day och då släpper vi en helt ny EP med fyra helt nyskrivna och nyinspelade låtar. Ja, kan det bli mer nytt? Jo, ett album, förstås. Vi kommer till det, senare. Denna EP kommer att heta More coconutty songs from Charlies och är producerad av Bröderna GG. Vår vän Serge har varit med och mixat. Och så har vi samtliga bandmedlemmars umbäranden från studion på bild.

"Än en gång däran". Calle gör sig redo för den 1165200:e tagningen av Happiness.

Charlie klättrar upp på stenmuren med en microfon för att spela in måsarnas skri.

Bästa vänner. Tillbaka i studion stöter Charlie på Karl när denne ska göra en tagning med basen. Men först pratar de like gamla goa minnen.

Berra är nöjd med sin tagning.

När Henke ska spela in inser han med obehag att han har på sig fel instrument, en banjo...

... men allt löser sig när han får tag på sin elgitarr :)

Puss och kram.

//Charlies