Warsawa & Charlies quiz

Innan soundcheck i Warsawa.

Hej! Nu är vi i Warsawa, här är soligt men kallt - burr. I logen råder superbialt gemytlig stämning inför kvällens spelning, alla verkar taggade. Things are going to shake tonight. Eller som vi säger på svenska - saker kommer skaka ikväll. Charlie L höjer stämningen med att be alla välja sin favoritartist - död eller levande. Någon ropar John Lennon för full hals och blir genast kontrad av Karl som hävdar att Paul "Maccan" McCartney är killen bakom allt. En tredje gör ett tappert försök att avväpna den uppkomna diskussionen med att hävda Stones suveränitet över alla band genom tiderna. Då sätter våran manager Freddie cigarren i halsen och röken bolmar ut ur öronen. Ögonen glöder som under en ligamatch mellan Hamburg och Berlin. Berra sveper sin öl snabbt i det nervösa läget som har uppstått. Freddie lyckas sansa sig och försöker med ett något skorstensliknande sound på rösten förklara det fina med Nick Drake. Han ändrar sig snabbt när han får höra hur Drake låter, det var inte så han menade och ber någon sätta på Plocka päror med Philemon Arthur & the Dung. När nyss nämnda låt går igång i logens högtalare börjar alla sjunga och dansa. Freddie är på gott humör igen och vill visa sina breakdancemoves men det slutar med att Berra och Karl får hjälpa honom upp från golvet.

Sedan vill Henke inte vara sämre han i frågesport och frågar till och med på engelska "What's your favourite Toto-song?". Tystnaden som följer bland de församlade i logen är talande.

In a bit.

//Charlies

Festen i Köpenhamn

Tack Köpenhamn! Spontana reaktioner? Legen... wait for it... dary! Henke skålar med bubbel. "Jättebraoo" säger han innan han sköljer den torra halsen.

Konserten var tveklöst bäst hittills. Var ska man börja? Young blood, smashing inledning på spelningen om vi får säga det själva, Lisa says lite skakig. Charlie H lika bra som vanligt. Missar aldrig ett slag på sina trummor. Publikens förmodligen största jubel kom innan första extranumret (i form av Le petit bulldog) när Charlie L går ut på scenen iförd den danska landslagströjan. Vid microfonen gratulerar han till danskarnas EM-guld i handboll för någon vecka sedan och utbringar ett fyrfaldigt hurra. Och festen fortsatte. Det blev fler extranummer än vad vi hade tänkt oss. Danskarna fick först Lilttle Eva's The locomotion, sen blev det Pale blue eyes av The Velvet Underground och stämningen funnes andaktsfull. Inte ett öga var torrt. Charlie L tackade, vinkade, kastade ut en flaska vatten. Vi gick av scenen men kände oss inte riktigt färdiga. Vi återvände för en minst sagt lidelsefull och berusande version av Roy Orbinson's klassiker I'll say it's my fault.

Danskarna ville inte att kvällen skulle ta slut, inte vi heller och nu stod vi där mitt i ljudet av applåder och jubel. Det fick bli en sista popmelodi, en favorit - We like you a lot a lot a lot. En riktig rökare.

Under låten får Charlie H syn på vad han tycker ser ut som två medlemmar ur gamla Gasoline. Han gör Karl uppmärksam och denne spanar in herrarna. För er som läst förra inlägget vet ni vad saken gäller. Efter spelningen är Charlie och Karl snabba att byta om och kilar ut till baren för att leta upp de danska hjältarna. Efter en stund återvänder de dock utan framgång för att ta itu med alla flaskor Carlsberg-öl som ställts fram backvis.

Nu far vi hem för en liten paus, på onsdag spelar vi i Warsawa och ser mycket väl fram emot det. Men innan dess väntar tvättstugan.

Publiken tar över sången i Train to Aberdeen.

Charlie H och Karl tillbaka i logen efter Gasolin-expeditionen.

Charlies pre-show tape, Copenhagen.

In a bit.

//Arturponken

OSL-CPH

Vi, 4 minuter innan spelningen i Oslo igår.

"Jaaaaa vi elsker dette landet... !" Oslo, känns nästan som hemma. Eller hur?

Utmärkt konsert, publiken underbar, Koko children var hemsk - den gick för långsamt enligt Charlie (Henkes fel, han erkänner) Tack också för en mycket trevlig efterfest, bra musik, många floorfillers. Saker och ting artar sig. Var ska detta sluta?

Här har ni pre-showmusiklistan. Mycket bra musik!

Ikväll, om bara några få timmar kliver vi på i Köpenhamn. Stället kokar redan. Vi gör några mindre ändringar i setlisten ikväll. Många danska vänner i publiken, fantastiskt att vara i den danska, kungliga hufvudstaden. Rykten säger oss att de gamla gossarna från Gasoline kommer ner från sina lägenheter i Christianshavn för att titta på föreställningen. Kalle är stormförtjust och målar hela tiden upp scenariot om de skulle visa sig faktiskt komma. Med glimmande ögon kommer han fram till själva punchlinen i sin skämtsamma vision och frågar "om de kommer så får vi ställa oss frågan, hva gør vi nu, lille du?" Det tänkta klimaxet infinner sig kanske inte helt spontant vid första sekund, men kort därpå väljer alla närvarande i logen att brista ut i gapskratt. Kort sagt, stämningen är på topp. Det blir något extra ikväll, säkerligen.

En bild på Charlie H redo för sminket i Oslo.

In a bit.

//Charlies

In Oslo

Hello! Vi är i Oslo, det är lika kallt här som Helsingfors i onsdags. Ser fram emot att träffa er alla norrmän ikväll. Vi hör av oss efteråt, nu kör vi Oslo!

In a bit.

//Charlies

Premiären i Helsingfors!

Kiitos Helsinki! Finländarna har halsar av stål. Det kan vi bekräfta efter kvällens fabulösa premiär. När jublet steg som högst fick en flicka ta två tomma ölglas för att skydda öronen. Publiken var fantastisk, vi kunde inte haft bättre en kväll som denna. Tack för att ni köade ute i kylan och sen kommer in för att ge en sådan bortom all förvantan makalös respons - klappa, hoppa, ropa, sjunga. Bandet var lite vimsigt (hallå, första kvällen på länge) och man kan undra över vad Berra sysslade med under Cornflake soul men bortsett det, fantastiskt - this is just the beginning.

Om ni undrar vad det var för låtar som gick i högtalarna innan vi klev på så finns de att lyssna på här via vår länk till Spotify. 10 låtar att spela innan Charlies kliver på. >>The Helsinki-tape<<

Nu åker korken ur, låt champagnen flöda. På fredag ses vi Oslo.

In a bit.

//Charlies

Hello Helsinki, tell us how ya' doin

Spänningen är olidlig! Vi är äntligen i Helsingfors. Har någon förresten sagt att det är kallt här eller? Nä, men nu vet ni det. Här är jättekallt, och massa snö. Så är det i och för sig hemma också...

Om några timmar kliver vi upp och river igång vad som kommer att bli våran första spelning sedan London 8:e maj 2009. Kommer bli fantastiskt. Vi ska bara försöka hålla nerverna i styr och svänga så mycket som möjligt. Ovan ser ni Berra under soundcheck. Det är en fin salong vi spelar i med balkonger.

Berra och Charlie H i logen. Klädda för kvällen.

Dörren till våran loge.

När vi kom med flygbussen in till Helsinki centrum kände Charlie H, glad som han var, för att ställa sig på händer. Något han också gjorde med bravur, alla i resesällskapet var mycket imponerade och Henke utbringade en applåd som alla stämde in i. Om man nu kan stämma in i en applåd. Alla andra klappade med.... Clap your hands tonite hörni. Let the rain come.

In a bit.

//Charlies

A quick peep

En snabb uppdatering från denna måndag. Här är vi påväg till den lokala fiskbutiken för att äta lunch. Det är fxxxxx kallt i dessa tider, -11 grader. Not very sunny. Repetitionerna flyter på galant, Karl försöker räkna efter hur många koppar kaffe han har druckit de senaste dygnen vi har övat. Varje gång han gör ett nytt försök bryter svetten fram i hans ansikte och han får ett smått panikartat uttryck och darrar lite lätt. Men sen börjar vi spela igen och han blir bara groovigare för var gång. Känns bra. Toppar han formen i nånstans i Warsawa-Prag kanske? Vi hoppas ändå att han gör det på hemmaplan, Malmö. Själv anser han att den bästa skivan med James Brown ändå måste vara dendär som innehåller låten It's too funky in here. Favoritriffet från 60-talet då? Ja det är såklart You really got me med Kinks. Om ni frågar Karl i alla fall. Här är han på bild, pauserande med sin Rickenbacker och en kopp kaffe.

Våran song of the day.

In a bit.

//Charlies