Konsert: Är gamla Mando Diao tillbaka nu? Det där kaxiga bandet med retrorocken? Både ja och nej är svaret efter att ha sett dem på Parken i Halmstad.
Det är en solig sensommarkväll i Halmstad. I var och varannan trädgård på väg till folkparken kan vi se hur det grillas eller hålls kräftkalas. I folkparken är det liv och rörelse som det brukade vara förr. i tur och ordning uppträder Katrina (från Katrina and the Waves), Bo Kaspers Orkester, Sven-Ingvars och till sist Mando Diao. Något för alla under en tämligen lång kväll.
Klockan är några minuter i elva på kvällen när Mando Diao (äntligen!) äntrar scenen och sätter hög fart från början med ett pärlband gamla låtar. Sedan fortsätter de på samma vis resten av konserten. Det blir ett potpurri av allt Mando har släppt och med bara en av sångarna kvar, Björn Dixgård, blir låtvalet därefter. Utan avhoppade Gustav Norén blir det inte längre någon Long before rock'n'roll eller God knows. Däremot öppnar det upp för många av låtarna Björn har sjungit på och med Mando Diaos låtskatt blir det inget större problem att få ihop en hyfsad konsert trots allt.
Men det är klart. En stämma saknas. Gustavs röst och envetet ilskna energi personifierade bandets säregna driv. Tillsammans med Björn besatt han någon slags förförisk kraft och när de tvinnade ihop sina stämmor lyfte musiken till en annan nivå.
Mando Diao kommer alltså till match med en stukad laguppställning men man kan också se det på ett annat vis. I saknad av en viktig kugge, en stjärnspelare, så gör bandet som kollektiv allt de kan. Trummisen snackade och peppade publiken. Något sådant har aldrig hänt förut. Kort sagt alla i bandet frågar publiken någon gång under kvällen "Hur mår ni? Har ni det bra därute?". Det märks att de verkligen jobbar tillsammans för att hålla igång konserten nu när förutsättningarna är så förändrade och att publiken, förutom deras låtskatt, sannerligen är det värdefullaste de har.
De gamla låtarna till trots (som jag, ett hårdnackat Mando-fan, aldrig trodde jag skulle få höra igen efter det där pressutskicket våren 2014 där bandet slog fast att "Många frågar om vi med den nya skivan kommer gå tillbaka till 'det gamla Mando Diao-soundet'. Det finns inget 'Mando Diao-sound'") så får vi höra några nya låtar: Money och Hit me with a bottle. Ironiskt nog, med det där pressmeddelandet i gott minne, går det nya materialet något i stil med "det gamla Mando Diao-soundet".
Publikens svar är helt klart en tumme upp. De sjunger med nästan lika mycket i de nya refrängerna som i extranumren och tillika megahitsen Gloria och Dance with somebody. Det känns bra tycker jag, för att vara ett Mando på gamla meriter, och ger lite tillförsikt inför framtiden. Härligt.
Låtlista:
White wall
Sweet ride
Lady
Never seen the light of day
The band
Money
En sångarsaga
Strövtåg i hembygden
Mr Moon
Hit me with a bottle
You got nothing on me
Amsterdam
Lonely driver
Down in the past
Extranummer:
Gloria
Dance with somebody
In a bit.
Jonas Eliason
No comments:
Post a Comment