"Hallå!" Ropar Howlin' Pelle när The Hives välkomnas med en applåd av fansen på Bengans. Pelle ställer sig bakom Bengans trumset, sträcker ut sin näve och börjar pumpa på baskaggen. Under tiden tar resten av The Hives plats vid bordet för att börja signera den nya skivan - Lex Hives - som släpptes i fredags. "Vad kul att ni är här allihopa!" ropar trummis Chris Dangerous till alla som kommit och verkar trots sitt efternamn ganska trevlig.
Jag började lyssna på The Hives i maj 2007. Min kompis frågade om jag hade lyssnat på The Hives något. Lite skamset hade jag ju inte gjort det, så jag lyssnade på några låtar, Walk idiot walk, Hate to say I told you so och Antidote. Ojoj vad det var bra. Och på den vägen var det. I augusti samma sommar såg jag The Hives live och blev totalt hänförd.
Hur låter den nya skivan då? Det är tillbaka till grunden, back to basic. The Hives har lagt till lite blås, någon orgel i nån sång och lite piano i en annan. Annars är det ett klassiskt Hives, garageinfluenserna präglar fortfarande soundet.
In a bit.
//Arturponken
